Vi var tio stycken som gick runt Pantano de Elche dammen i ett härligt vårväder sista dagen i mars.

Vi behövde inte gå så lång innan vi kom fram till Pantano de Elche med vattenfall.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pantano de Elche dammen historia

Reseroaren byggdes på  1600 -talet vid floden Vinapolo. Den byggdes för att hålla kvar flodvattnet från Vinalopó-floden vid skyfall och för bevattning. Under historien har dessa översvämningar fyllt dammen med sediment vilket krävt flera rengöringar för att återställa dammen.

En av dammens reglerslucka brast 1995 vilket orsakade jordskred. De började renovera dammen 2007  och  2008 började reservoaren hålla vatten igen efter restaurering. Det har skapat ett träskliknande naturområde som gynnar både vegetation och djurliv.

Det finns mårddjur, vildkatt, utter och vesslor i området. Fast vi såg inte till dem. Kanske berodde det på att vi gick längs stigarna och pratade så att vi skrämde iväg dem.

 

 

 

Akvedukten de los Cinco Ojos

Akvedukten de los Cinco Ojos byggdes mellan 1785 och 1789 och arkitekten var José Gonzálvez de Coniedo. Den byggdes som en del av ett kanalsystem för att föra vatten från Fuente de Barrenas, i Aspe, till Elche. Akvedukten har en längd på cirka 47 meter och en maximal höjd på 17 meter. Det är den största akvedukten med valv längs hela rutten. Den  konstruerade av massivt tegel. Inte långt från Akvedukten de los Cinco Ojos liggen ”De fyra ögonens akvedukt” , med mycket liknande dimensioner och design, dock med spetsiga valv.

 

 

 

 

 

 

Härligt att vi äntligen är på väg mot vandringen mot kanonerna i Las Cenizas. Vi skulle vandrat där två gånger tidigare men det har blivit uppskjutet på grund av regn.

När vi parkerat bilarna i skuggan så gick vandringen på en väg som inte var farbar med bil upp till kanonerna.  Det fanns trappor på den sista biten upp mot toppen. Kanonerna  ligger 305 meter över havet. Från kanonerna har man fantastisk utsikt både mot Medelhavet och Mar Menor. Vi åt vår picknick och njöt av utsikten uppe bland kanonerna.

Las Cenizas började byggas 1929 och stod klar 1934. Det fanns räls och station för att frakta upp förnödenheterna. Kanonrören är17 meter långa och kan skjuta på mål 35 kilometerbort.  Försvarsanläggningen avvecklades 1994. Vi kom in bakvägen till kanonerna så vi gick igenom porten till där vi lämnade Las Canizas. Vid foten av portalen finns ett gap vid båda sidorna.

Vi gick inte på den romerska vägen ner tillbilarna för regnet förstört den. Istället gick vi på den avstängda bilvägen ner till parkeringen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi åkte sedan ner till Portman för förfiskning på en bar.

Portman

Portman har en över 2000 årig historia. Staden har haft sina uppgångar och fall. Först kom grekerna till Portman. Jag har inte fått så mycket information om vad de gjorde i staden. Sedan kom romarna och och de började utvinna silver. Då blev Portman en viktig stad. De byggde väg till silvergruvor i området. Efter romarna kom morerna och stan minskade i betydelse. Idag är Portman som ni vet spankst.

Under 1800-talen bröt man tenn, bly , järn och man utvan även silver från äldre slagghögar. De lade ner gruvnäringen på 1990-talet. Det finns en vall ute i havet utanför Portman. En av vandrarna sa att den vallen låg där för området är förgiftat efter gruvdriften. Sanden på stranden liknade vulkansand.

Efter gruvdriften har det byggts fritidsboende i samhället. Det har även byggts en golfbana så nu har Portman rest sig igen.

Vi passade på att ta förfriskning på baren till höger på väg ner till stranden. En riktigt trevlig vandrin med gott slut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En tradition i Vega Baja området är Sankt Antonius festdag då grisen slaktas. Denna festdag samlar människor från många städer i Vega Baja-regionen.  Till denna festdag kommer även tyska, engelska och skandinaviska turister.

Det kommer att delas ut mer än 600 kg fläsk, 150 kilo bröd, selleri och 150 liter vin på internationella grisdagen.

Jag gick ner till bussen på A/ Alfred Nobel strax efter tolv. Första bussen var full. Fick vänta på nästa buss så klocka blev över ett innan jag kom iväg.

Åker du inte kollektivt rekommenderar jag dig ta med egna bord, stolar och grill. Det var lång kö till att få kött och bröd. Kö var det även för de som inte hade grill med sig som behövde hjälp med att få köttet grillat. En kvinna som hjälpte till vid grillningen sa att det kommer mer och mer folk varje år. Hon hade deltagit i 23 år. 

Det finns de som satt vid sina picknickbord på torget och på stranden. En del satt även på marken.

Det var även fullt på restaurangernas uteserveringar då inte alla orkade köa för gratis mat.

Solen sken så jag gick längs stranden till busshållplatsen nedanför hotell Masa. Tänk på att när ni åker från den busshållplatsen fråga om den går till La Mata eller Torrevieja. Fast jag stannade till på en uteservering för en kanja innan jag tog bussen hem. Fick goda salta mandlar på köpet.

Gillar gratis men orkar inte köa så det blev till att laga middag hemma. Spanjorer kan det där med fiesta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Internationella grisdagen i La Mata

 

Världens färger

Det hade regnat och var mulet så vad passade bättre än att ta bussen till Orihuela. Då jag gått av bussen på busstationen gick jag en större gata upp i stan. Där var en utomhus utställning på Glorieta Gabriel Miró sponsrat av  Fundación la Caixa. Utsällningens namn var ”Colores del mundo” översatt till svenska blir det Världens färger. Utställningen består av 42 fotografier från National Geographic som utforskar färgernas symbolik och betydelse i olika kulturer. Det finns även guidade turer för utställningen. Utställningen håller på till den 20:e februari. Det var även marknad på en tvärgata.

 

 

Miguel Hernández casa

Sedan gick jag till jag vidare till Miguel Hernández hem. Där ställde konstnären Fernando Somé ut på temat otämjd. Konstnären inspirerades av viktiga ögonblick i Hernández liv och poesi. Utställningen pågår till den 15/3 2026.

Innan man kommer till konsten får man gå igenom konstnärens hem. Miguel Henándes föddes 1910 och familjen hade boskap. Stallarna kan man gå in i. De ligger på baksidan av huset nedanför berget. Hanns debut kom 1933 med diktsamlingen Perito en lunas. Sedan flyttar han till Madrid. Där deltog han i inbördeskriget. Han tillfångatas och döms till döden 1939. Senare  ändrades straffet till 30 års fängelse. Han dog av tuberkulos. i fängelset 1942.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Miguel Hernándes

 

Klockor. Guds röst på museet för sakral konst i Orihuela

De ställde ut kyrkklockor i storleken som vi har i våra kyrktorn hemma i Sverige. Jag hade nog tänkt mig en utställning med allt från armbandsur till pendyler.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Agnieszka Puszka på bibliotek María Moliner

Gick sedan vidare till Biblioteket där polska konstnären Agnieszka Pusza ställde ut på temat Art Born of Instinct. Biblioteket har en fin innergård. Det verkar som spanska bibliotek kräver mer tystnad än svenksa bibliotek. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Många klagar på att bussarna inte går i tid. Idag höll bussarna tiden åt båda hållen. Normalt brukar jag inte åka på bussutflykter på lördagar och söndagar men tittade i tidtabellen och det gick bussar varje timma så skulle jag få tid över kunde jag alltid ta en fika. Det blev inte någon fika utan en kanja med salta nötter på bar och restaurang Manolo. Manola ligger intill floden Segura. Det var härligt att det flöt vatten i floden Segura.

 

Orihuela fontäner

Det verkar regna mer i Orihuela så de hade många fontäner. Det var gront i odlingslandskapet då man sitter och tittar ut på landskapet. Hoppas att regnet fyllt på vattenreservoarena för det behövs inför torrare perioder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan gick jag till turistinformationen där jag tog med mig brochyrer om Orihuela. Kommer säktert att återkomma till Orihuela. Solen sken på mig och kom senare på eftermiddagen hem till ett mulet Torrevieja.

Orihuela

Jag har länge tänkt besöka tehuset Carmen del Campillo. Dotter med familj var på besök på allahelgonslovet  och vad passade bättte än ett tehusbesök.

Tehusets historik

Tehuset började byggas på 1970-talet när en arabisk familj som flyttade från Granada  till Crevillente. De hade en dröm om att skapa en morisk miljö där. De hade samlat på sig föremål för att bygga upp trädgårdar och hus i morisk stil.  Tehuset var ursprungligen var en privat gård och öppnade för besökare i början av 1990-talet. Som i alla moriska trädgårdar finns det mycket vatten och växtlighet. Kvällnatten lyses upp av stiarinljus.

Tehuset idag

Vi kom dit strax före sex på kvällen. De öppnar klockan fyra så här års. Det är mysigt att ta en kopp te med arabiska sötsaker och njuta av trädgårdarna. Det går bra att beställa kaffe om du inte dricker te. Det finns även smoties för barnen. Kakorna var i det sötaste laget i min smak. För er som är kattälskare så gillade de kakorna då mitt barnbarn tappade en kaka. Det finns många utrymmen att sitta i. Du kan välja puffar eller vanliga bord och stolar. Det var som en labyrint både inom och utomhus. Det kosta 8 euro i inträde. Man betalar när man lämnar Tehuset. Det var skymning så vi fick fina bilder. En plats väl värt ett besök med prunkande trädgårdar och annorlunda inredning. Hittade inte någon hemsida eller Facebook sida till Tehuset.

Vi besökte stället allhelgonsveckan och då hade de öppet ons-sön 16.00-ca.0.00. Har ni friska ben rekommenderar jag er att parker och gå sista biten för det är lite knixiga hörn att passera innan ni kommer till entren.

Hittar ingen hemsida eller Facebookgrupp då jag söker på Tehuset med olika ord och på ollika språk. Det går att hitta dit via Googlemaps

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har varit i Barcelona och tittat Sagrada Familia och kyrkan i Novelda finns Santuario Santa Magdalena som är Gaudi inspirerad. Kommer du med bil parkerar du nedanför och får upp till kyrkan och borgen.

 

Santuario Santa Magdalena

Kyrkan ligger på berget La Mola cirka tre kilometer från Noveldas centrum. På platsen fanns det tidigare ett eremitage. De påbörjade kyrkbygget 1918 och avslutade bygget 1946. Kyrkan ritades av José Sala Sala. Byggnadsmaterialet kommer från Novelda området. Orgelläktaren finns ovanför ingången till kyrkan och man hör ljudet av inspelad orgelmusik. Missade att fotografera orgeln.

Magdalena ska ha varit Jesus fästmö och det sägs att hon var prostituerad. Inne i kyrkan finns målningar där Magdalena smörjer Jesus.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns en serveringen  mellan kyrka och borgen. Restaurangen hade inte öppen när vi besökte La Mola.

Santuario Santa Magdalena

 

Borgen La Mola bredvid Santuario Santa Magdalena

Intill kyrkan ligger borgen La Mola som också kallas Almohad slottet. Borgen ligger 360 meter över havet. Från borgen har man utsikt över mellersta Vinalopódalen. Det finns arkeologiska utgrävningar och det har funnits bosättningar i området redan på bronsåldern.

Under den islamiska perioden på 900-talet byggdes och beboddes en befäst inhägnad på platsen.  Alfonsos styrkor erövrade sedan borgen. Erövrarna var kristna. Borgen och marken övergick till kastilianska kronan. På 1300- och 1400-talen tillhörde slottet olika adelsfamiljer.

Det speciella med borgen är ett triangulärt torn. Det går att gå upp i tornet kolla på utsikten och utgrävningarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Clot de sal

Inte långt från Borgen och kyrkan finns sjön Clot de sal. Sjöns ska ha hög  svavel och järnhalt. Tyvärr han vi inte med att gå runt sjön. En runda på cirka 3,5 kilometer. Det finns karta och informationsskyltar om Clot de Sal vid parkeringen.

Borgen La Mola

 

Traktortåget i Torrevieja har två linjer, La Mata och Playas. Vi åkte La Mata turen. Den sista turen kl 17.00 den 29:e oktober. Traktortåget avgår från Frente a la plaza Waldo Calero. Det finns två saltsjöar i Torrevieja. Turen åkte upp till Rosa saltsjön Där en guide mötte upp. Guidningen är på engelska, spanska och ett annat språk.

Det gick att köpa salt innan vi åkte tillbaka till Torrevieja stad.

Nu är det snart vinter och kanske kör du på salt från Torrevieja.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trakortåget i Torrevieja

 

 

Naturhistoriska museet ligger i den lokal som en gång var järnvägsstationen i Torrevieja (Estacion). De har gratis guidning men den dagen jag var där var det bara på spanska. Guidningen varar i cirka en timma. Eftersom jag är bättre på engelska så hoppade jag på guidningen. Det finns förklarande skyltar på en del föremål på engelska.

Naturhistoriska museet visar ett stort urval av både marina och landlevande arter, av vilka vissa är utrotningshotade och andra är endemiska (något som är begränsat till ett specifikt geografiskt område) för området.

 

Det finns exemplar av däggdjur, ornitologi, herpetologi (groddjur och kräldjur), iktyologi (vetenskap som studerar fiskar), marina ryggradslösa djur och malakologi (vetenskapen om blötdjur).

Naturhistoriska museet har även en samlingar av originalfågelbon och äggreplikor från totalt 17 fågelarter som är inhemska i området.

Museet har föremål som lånats ut till museer i Madrid, Barcelona, ​​Valencia och Paris.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En av många fartygs modeller på museet. Finns viss likhet med wasa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Såg att de för några dagar sedan släppt i väg sköldpaddsbarn upp i La Mata.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väl värt ett besök.

Naturhistoriska museet Torrevieja

Jag har länge tänkt besöka Saltmuseet i Torrevieja men de har inte haft öppet trotts att de skulle ha det enligt Google och Torreviejas hemsida. På spanska heter museet Museo del Mar y de la Sal. Det är fri entre till museet.

Saltmuseet är ett etnologiskt museum tillägnat stadens maritima och salta kulturarv. Museeförmålen är kopplade till fiske, saltutvinning, navigering och hantverk. Jag glömde att fotografera modell av segelbåten Pascual Flores, ett fartyg som symboliserar Torreviejas maritima handelshistoria. Det fanns även modeller skapade av  saltavlagringar på tråd och bark. Det inns bilder på dessa saltskepp längre ner i inlägget.

Museet invigdes 1995.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är inte bara skåningar och holländare som använder sig av träskor.

 

 

 

 

 

 

 

Saltmuseet Torrevieja är duktiga på att tillverka modeller. Speciellt populärt är det att kolla på deras julkrubba på plaza de la Constitución unde december månad.

 

 

Salt museet

 

 

 

 

 

Jag hade egentligen tänkt besöka Saltmuseet men det blev Sala de exposiciones Vista Alegre istället. Utställningshallen invigdes den 7 december 2005.Tidigare var det hem för chefen för salttillverkningen. Torreviejas kommunfullmäktige beslutade att renovera huset och omvandla den till en utställningshall. Det ställdes ut fina religösa föremål som kläder kors och de kkk-liknade huvor som tydligen symboliserar att man sonat sitt brott.

Det var andra gången jag besökte salt museet och det är stängt trotts att det ska vara öppen enligt skylt på fasaden och enligt Google. Så jag promenerade sakta hemåt men passade på att besökar vad jag kallar den vita kyrkan som var öppen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Parroquia del Sagrado Corazón de Jesús

Parroquia del Sagrado Corazón de Jesús översatt till svenska blir det Jesu Heliga Hjärtas kyrka eller Eremitaget. Öppnades igen i juli 2009 efter en tids renovering. Det finns flera ingångar till kyrkan.