Det vette katten om inte Alicante Saluhall är de vackraste saluhallen jag  besökt. Det finns nästan allt i saluhallen.

Fakta om Alicante Saluhall

På spanska heter Saluhallen Mercat Central d’Alacant. Saluhallen ritades av arkitekten Francisco Fajardo Guardiola år 1915. Saluhallen är på 11100 kvadratmeter och har 292 försälningsbås på två olika våningar.

Saluahallens öppettider då detta inlägg skrevs.

Mån-fre 07.00-14.30

Lördagar och helgaaftnar 07.00-15.00

Söndagar stängt.

Det finns flera ingångar till saluhallen men den vackraste ligger på Avenida Alfonso el Sabio 10 tycker jag.

På andra våningen säljer de kött och på första våningen säljer de fisk. Det finns även restauranger, blomsterhandlare, frisörer, apotek och diverse annat som man kan köpa i Saluhallen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

’

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade inte åkt till Saluhallen idag om det inte var för att jag blev av med mina kort senast jag var i Alicante och kunde hämata dem på banken idag. Trotts att det inte var utflyktsväder var det svalt och skönt i Saluhallen.

Alicante Saluhall 

Jag har aldrig varit i L’Alfàs Del Pi eller Albir. Hade tänkt åka spårvagn mot  Albir i höstas men det gick inte på grund av banarbete. Vad jag inte kollade var att det fortfarande är banarbete. Så jag fick åka buss mellan Creueta och Benidorm både vägarna.

Jag gick av på stationen i L’Alfàs Del Pi. Gick inte till L’Alfàs Del Pi utan tänkte besöka det samhället i vinter då jag har bil. Då ska jag även besöka Cove som är stationen innan L’Alfàs Del Pi. Då får jag se om grottan där är värt ett besök.

Albir

Från stationen i L’Alfàs Del Pi gick jag ner till Albir där jag följde en torr flodfåra till stranden. Passade på att fika på stranden. Utsikten till vänster var den berömda klippan i Calpe och till höger hade jag också klippor. Det var liv på stranden. En del tränade på utegymmet och andra lekte på lekplatsen.

Friluftsmuseet Vill Romana stängt för dagen då jag vär där. Fundacion Frax var tillfälligt stängt enligt Google. Då jag kom hem såg jag att de hade ett arrangemang på kväll. Så jag kommer nog tillbaka för att besöka Villa Romana och furnacion Frax i Albir.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan gick jag till Albirs station där jag fick vänta en timma för jag såg när tåget innan susade iväg.

Spanien har höger trafik på sin järnväg i Sverige körde man bil så vänster sida till i september 1967. Det blev för dyrt att ändra till högertrafik på järnvägen. De har ingar monitorer som visar hastigheten eller samhällsinformation som hemma i Sverige. Spårvägen norr om Benidorm går nog med disellok. Det saknades i alla fall ledningar.

 

Alicante

Då jag kom till Alicante station var det många resenärer som skulle av så det blev så trångt i rulltrappan att man inte kunde gå. Då jag kom upp från stationen fotograferade jag statyn som står i rondellen. Forsatte sedan på en gata ner mot busstationen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Upptäckte att jag då jag kommit en bit på gatan att jag blivit av med mina kort. Gick tillbaka till stationen. Där var personalen jätte hjälpsam så att jag fick gå igenom spärrarna men där fanns inga kort.

Gick sedan förbi marknaden innan jag gick till busstationen. Hade pengar och nycklar på ett annat ställe så jag kom som tur var hem.  Dagen efter ringde de från banken och sa att de hittat mina kort på en tvärgata där jag vänt då jag gick tillbaka till stationen. Det blir ett annat inlägg om Alicante saluhall.

 

 

 

 

 

 

 

 

Gjorde denna utflykt idag för alla appar lovade mulet och apparna hade rätt. Skulle egenligen till La Marina men jag tryckte inte på stoppknappen på bussen. Ingen gick av eller på i La Marina. Tryckte för sent så jag hamnade i Alicante. Hade ju tänkt gå mellan La Marina och Guadamar ifall det nu går. Det blev till att istället ombestämma sig och åka till Albir idag. Vilken äventyrlig dag.

Albir

Jag och en väninna tog 10.45 båten från Torrevieja till ön Tabarca. På vägen till Tabarca får man information om de olika stränderna som man ser från båten. Stränder som La Cura, Los Locos och La Mata, även samhället Guardamar. De har ingen information på hemresan. Det går bara två turer till Tabarca på vardagar. På helgerna går det bara en tur till Tabarca.

 

Det finns glas i botten på båten men det är så djupt att man ser inte så mycket under färden. Däremot var det gott om fiskar i vattenytan då vi gled in i hamnen på Tabarca. Ön verkar idealisk för snorkling och det lång många  båter på redden. Ön är Spaniens första marina resarvat sedan 1986. På båtturen upp till ön såg vi kassar där de oldade miljövänligt.

Tabarca är den enda bebodda ön i Valenciaområdet. Det bor 60 personer på ön.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mycket var stängt på Tacarca

Vi började med en promenad ner till fyren och vi hade tänkt gå in på kyrkogården men den var låst. Fyren är också inhägnad så man kommer inte in i den. Det gick inte heller att gå in i öns försvarsanläggning mitt på ön.

Tyvärr var museet och församlingskyrkan San Pedro y San Pablo ockå  stängda. Även poliskontoret var stängt men det låg en polis båt i hamnen.

Det var mysigt att vandra genom byns smala gator och centrala torget. På en servering vid det centrala torget åt vi fish and chips. Sedan följde vi  stadsmuren till stranden. Där badade vi och solade vi innan vi tog båten hem till Torrevieja.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommer jag att återvända till Tabarca?

Jag åkte turen för att bland annat se om jag skulle ha lust att segla med en elbåt  i medelhavet. Såg att det var mycket bebyggt längs Costa Blancas stränder. Först måste nog elbåtarna bli billigare innan det blir aktuellt med båt i Medelhavet.

Fösta gången jag besökte Tabarca var 1990. Då var jag bara lite över 30 år. Jag åkte med min dåvarande sambo, dotter och en kompis som heter Krister. På den tiden fick man ta sig till Santa Pola för att ta sig med båt till Tabarca. Numera går det båtar både från Alicante, Santa Pola och Torrevieja. Då tyckte jag inte ön var någon höjdare. Idag har ön blivit mera turistisk.

Jag kommer nog att återvända men då ska jag undersöka så att museet och kyrkan är öppna.

Tabarca

När vi besökte Trapporna i Abanilla i slutet av mars var de nedersta trapporna avstängda. Trapporna går från rådhustorget upp till Jesus statyn. Det sägs att det är 200 trappor från torget upp till Jesus statyn. Vet inte om alla trappsteg är målade. Såg en siffra om att 157 tappsteg som är målade av honduranska konstnären Jonathan Rodríguez.

Det går att köra upp till Jesus statyn om man inte har en för stor bil. Värt att tänka på att det är begränsade parkeringsplatser där uppe vid Kristus statyn.

Jesus statyn står i en park där man har en  fantasktisk utsikt över området. Jag trodde att det fanns flera trappor i Abanilla. Det är så att varja avsats har sitt motiv.

Abanilla är en kommun som tillhör provinsen och regionen Murcia. Det bor cirka 6500 invånare i Abanilla.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trapporna i Abanilla har ingen egen hemsida utan man får surfa till

Abanilla

Kyrkan Abanilla

Passar på att som bonus från Trapporna i Abanilla ge er lite bilder från kyrkan i Abanilla. De hittade vid en utgrävning ett kors som Vatikanen senare godkände som Jesu korsfästlesekors.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

’

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

’

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En riktigt trevlig utflykt.

 

Nils Gäbel hade sålt sitt företag sökte han efter ett bättre klimat. Han seglade till Medelhavet med båten Silvervinge  tillsammans med sin familj 1963. Det bar sig inte bättre än att han fick problem med sin båt och fick gå in i Torreviejas hamn. På den tiden var Torrevieja en liten fiskeby.

Då jag kom till Torrevieja första gången 1990 så berättades det om en svensk som blivit stormförtjust i Torrevieja och köpt mark här nere. Detta berättade jag för min granne Tina då vi var på utflykt till Snäckhuset i Rojales. Hon berättade att Nils Gäbel finns som staty upp vid Toro el Moro.

Jag cyklade dit för att se minnesmärket över den förste utländske medborgaren i Torrevieja. Han var nog inte den förste i Torrevieja om man ser det historiskt. Historiskt har det nog funnits rommare, morer och kanske till och med vikningar. Han var den förste utlänningen i modern tid.

La Mata – Svensk kolonin

Nils köpte mark ute vid La Mata stranden och familjen bosatte sig i Spanien för gott. Han byggde upp den första stadsdelen Lomas del Mar. På den tiden var inte helt enkelt att ta sig till Torrevieja. Det fanns varken flygplats i Alicante eller Murcia. De som inte bilade ner tog flyg till Mallorca och sedan vidare med båt till fastlandet.

Han hedrades med en staty  2003. Statyn förställer honom styrande en segelbåt.

Hans fru Ebba även kallad Puck avled 2023 94 år gammal. Resten av hans familj lever kvar här nere i Spanien.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns även informations text på spanska, engelska och tyska. På framsidan av stenen finns den spanska informationstexten.

Som det kan gå på grund av ett maskinfel. Hade inte Nils fått maskinfel så hade jag kanske inte vetat att man kan övervintra här nere i Torrevieja. Gör som Nils håll ere drömmar levande.

Turkosa sjön – Embalse de la Pedrera

På väg till Turkosa sjön använde vi oss av Google maps som inte var riktigt uppdaterad på området. Vi körde länge på en betongväg längs kanalen. Det har säkert funnits fler vägar men de har stängt dem med grindar och staket.

Min väninna blev lite rädd då vi kom till en bro utan räcke. Det gick bra att ta sig över bron med hyrbilen. Sedan åkte vi på en större väg så vi kom till utsiktsplatsen.

Vattnet kommer från floden Tajo söder om Madrid och leds genom kanaler på en sträcka av 40 mil. Vattnet räcker inte till alla då det ska ge vattenförsörjning åt många städer och åt lantbruket. För att täcka vattenbristen beslutades det om att bygga en avsaltningsanläggning i Torrevieja. Byggandet av avsaltningsanläggningen började 2007 och var klar 2010. Anläggningen är den näst största i världen. Det avsaltade vattnet pumpas upp till Embalse de pedera och blandas med flodvattnet. På det viset slipper vi köpa vatten på flaska. Tidigare var vattnet så klorerat att man fick köpa vatten på flaska.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tidigar har man nog kunnat komma upp från andra sidan bilvägen till

sjöns utsiktsplats.

 

 

 

 

 

 

Conesa Castle

Slottet är ett ett fuskslott för att marknadsföra restaurangen. Vi satt inomhus och hade utsikt över en damm med bland annat en häger. Det finns lekplats för barn och slottet är populärt vid bröllopsfirande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns även ett Youtubeklipp om Conesa Castle

https://www.youtube.com/watch?v=iOnFalwV7Zk&t=72

Då jag googlade så fick jag inte upp Conesa Castles hemsida.

 

Jag och min granne Tina hyrde bil dag för att bland annat ta oss till Snäckhuset  i Rojales. Själv har jag besökt grottorna i Rojales tidigare men missat snäckhuset.

Snäckhusets historia

Manuell Fulleda Alcaraz född 1933

Han gifte sig med Consuelo och de fostrade sju barn. Manuell har genom sina jobb arbetat i många städer som Teruel, Cordoba, Seville och Malaga. Arbetet har även fört honom utomlands som till Frankrike. Han har jobbat inom lantbruk, fabriker och som murare.

När han var 51 år började han klä huset med snäckor som han plockade på oika stränder. Det tog mer än 20 år att skapa Snäckhuset. Manuell har fått erbjudande från spekulanter men Snäckhuset är inte till salu. År 2013 kände han sig sjuk och stängde Snäckhuset vid 80 års ålder.

Han son Jose Manuell Fulleda Lopez tog över snäckhuset och resaurerade det 2023. Huset har nu blivit en turistattraktion i området med besökare från jordens alla hörn.

 

 

 

 

 

 

 

 

’

 

 

 

 

 

 

 

 

’

 

 

Museet i Rojales

Åkte sedan ner i byn där vi parkerade bilen längs floden. När vi fikat på en restaurang längs floden gick vi till museet som finns i gamla rådhuset. Det fanns mycket stenar på museet. Vi kunde även se hur deras kläder en gång sett ut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rojales museum

 

 

 

Innan jul hade jag tänkt ta denna promenad från Guardamar till La Mata men det var kallt och stranden var öde. Denna gång tog bussen från busstationen i Torrevijea till Guardamars busstation. Från busstationen i Guardamar gick jag genom drottning Sofias park. Den heter Parque Reina Sofia på spanska. Går man  mot havet så kommer man till denna park.

Parque Reina Sofia

Det är vita trappor för att komma upp i parken. Det finns flera dammar där fåglar, fiskar och sköldpaddor trivs. Jag såg även en ekorre skutta omkring bland träden. Det finns även lekplatser för barnen och skugga ifall det blir för varmt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nä

’

 

 

 

Parken ligger nära havet så jag fortsatte promenaden söderut längs Medelhavet.

 

Hotell Poseidón på Playas de Guardamar

Strax före Hotel Poseidón lämnade jag stranden och gick in i ett naturreservat. Såg en del bostäder på vägen som såg ut att bebos av lokabefolkningen. Det hade  fruktträd och höns.

Passade på att ta en öl på Hotell Poseidóns uterservering innan det var dags att gå söderut. Hotellet hade pooler, fitnessavdelning, konfransrum, wifi och luftkonditionering. Det märktes inte inne i serveringen som kändes både varm och kvav. Det varkade vara mest pensionerade spanjorer som bodde på hotellet så här års. Jag fick gå en omväg för att komma tillbaka till stranden. Det krävdes kort för att gå närmsta vägen till stranden. Nere på stranden fanns  inget stängsel så allmänheten kunde bada där.

Nu har jag stannat till på detta blå hotell som man ser från väg 332 innan man kommer fram till Torrevieja.

 

 

 

 

 

 

Fortsatte sedan promandel längs strandkanten. Det var till och med de som vadade längs stranden. Själv tyckte jag det var för kallt cirka 16 grader i vattnet. Det är enklare att promenera Guardamar till La Mata än vad det är att gå längs havet söder om Torrevieja. Där finns mer klippor där. På några få klippor ute i Medelhavet såg jag ålakråkor eller Skrak som de heter på svenska.

 

 

 

 

 

 

 

När Jag kom till La Mata tog jag en Clara på en bar längs La Mata stranden. Sedan tog jag bussen till Avenida Paris. Känns härligt att idag ha gått en promenad på mjuk sand.

La Mata

Guardamar

 

 

 

Jag har märkt att jag blivit svagare i ärmarna så jag googlade ”Uteträning Torrevieja”. Själv behöver jag hänga med min egen vikt. Gillar inte att lyfta hantlar och kettlebell. Såg att det fanns ett inlägg om uteträning  på Spanienforums hemsida men tyvärr fick jag inte uppdatera det inlägget som var från 2019. I inägg från 2019 stod det att det fanns träningsredskap på stranden i Los Locos. Tyvärr har havet tagit dessa reskap. Så nu har jag gett mig ut i Torrevieja för att leta redskap för uteträning.

Calle Sta Petra 64

Bästa träningsredskapen i Torrevieja. Det mesta verkade vara helt där. Det finns både redskap för att hänga och klättra i.

 

Myrparken

Myrparken ligger  i hörnet C/ Maestro Francisco Casanovas och Maria Gil Vallejos Här finns inget redskap där man kan hänga med sin egen vikt. Det finns redskap typ barr som man kan använda för att träna muskelstyrka.

 

 

Calle Mallorca

Allt verkar vara helt men det finns inga redskap där man kan hänga och dingla med benen eller lyfta sig själv i.

 

 

 

 

Hittar ni fler uteträningställen så får ni gärna lämna en kommentar nedan i kommentarsfältet.

 

 

Playa los nosfragos

Havet har inte tagit dessa redskap men en del är trasigt och på vissa ställen så var det så mycket sand att man inte kunde snurra på snurrplattan den dagen jag var där.

 

 

 

 

 

 

 

Skulle någon träningsplats ändrats eller att det kommit någon ny så får ni gärna lägga en kommentar nedan eller dela inlägget.

Lycka till med träningen.