Nils Gäbel hade sålt sitt företag sökte han efter ett bättre klimat. Han seglade till Medelhavet med båten Silvervinge  tillsammans med sin familj 1963. Det bar sig inte bättre än att han fick problem med sin båt och fick gå in i Torreviejas hamn. På den tiden var Torrevieja en liten fiskeby.

Då jag kom till Torrevieja första gången 1990 så berättades det om en svensk som blivit stormförtjust i Torrevieja och köpt mark här nere. Detta berättade jag för min granne Tina då vi var på utflykt till Snäckhuset i Rojales. Hon berättade att Nils Gäbel finns som staty upp vid Toro el Moro.

Jag cyklade dit för att se minnesmärket över den förste utländske medborgaren i Torrevieja. Han var nog inte den förste i Torrevieja om man ser det historiskt. Historiskt har det nog funnits rommare, morer och kanske till och med vikningar. Han var den förste utlänningen i modern tid.

La Mata – Svensk kolonin

Nils köpte mark ute vid La Mata stranden och familjen bosatte sig i Spanien för gott. Han byggde upp den första stadsdelen Lomas del Mar. På den tiden var inte helt enkelt att ta sig till Torrevieja. Det fanns varken flygplats i Alicante eller Murcia. De som inte bilade ner tog flyg till Mallorca och sedan vidare med båt till fastlandet.

Han hedrades med en staty  2003. Statyn förställer honom styrande en segelbåt.

Hans fru Ebba även kallad Puck avled 2023 94 år gammal. Resten av hans familj lever kvar här nere i Spanien.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns även informations text på spanska, engelska och tyska. På framsidan av stenen finns den spanska informationstexten.

Som det kan gå på grund av ett maskinfel. Hade inte Nils fått maskinfel så hade jag kanske inte vetat att man kan övervintra här nere i Torrevieja. Gör som Nils håll ere drömmar levande.

Turkosa sjön – Embalse de la Pedrera

På väg till Turkosa sjön använde vi oss av Google maps som inte var riktigt uppdaterad på området. Vi körde länge på en betongväg längs kanalen. Det har säkert funnits fler vägar men de har stängt dem med grindar och staket.

Min väninna blev lite rädd då vi kom till en bro utan räcke. Det gick bra att ta sig över bron med hyrbilen. Sedan åkte vi på en större väg så vi kom till utsiktsplatsen.

Vattnet kommer från floden Tajo söder om Madrid och leds genom kanaler på en sträcka av 40 mil. Vattnet räcker inte till alla då det ska ge vattenförsörjning åt många städer och åt lantbruket. För att täcka vattenbristen beslutades det om att bygga en avsaltningsanläggning i Torrevieja. Byggandet av avsaltningsanläggningen började 2007 och var klar 2010. Anläggningen är den näst största i världen. Det avsaltade vattnet pumpas upp till Embalse de pedera och blandas med flodvattnet. På det viset slipper vi köpa vatten på flaska. Tidigare var vattnet så klorerat att man fick köpa vatten på flaska.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tidigar har man nog kunnat komma upp från andra sidan bilvägen till

sjöns utsiktsplats.

 

 

 

 

 

 

Conesa Castle

Slottet är ett ett fuskslott för att marknadsföra restaurangen. Vi satt inomhus och hade utsikt över en damm med bland annat en häger. Det finns lekplats för barn och slottet är populärt vid bröllopsfirande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns även ett Youtubeklipp om Conesa Castle

https://www.youtube.com/watch?v=iOnFalwV7Zk&t=72

Då jag googlade så fick jag inte upp Conesa Castles hemsida.

 

Jag och min granne Tina hyrde bil dag för att bland annat ta oss till Snäckhuset  i Rojales. Själv har jag besökt grottorna i Rojales tidigare men missat snäckhuset.

Snäckhusets historia

Manuell Fulleda Alcaraz född 1933

Han gifte sig med Consuelo och de fostrade sju barn. Manuell har genom sina jobb arbetat i många städer som Teruel, Cordoba, Seville och Malaga. Arbetet har även fört honom utomlands som till Frankrike. Han har jobbat inom lantbruk, fabriker och som murare.

När han var 51 år började han klä huset med snäckor som han plockade på oika stränder. Det tog mer än 20 år att skapa Snäckhuset. Manuell har fått erbjudande från spekulanter men Snäckhuset är inte till salu. År 2013 kände han sig sjuk och stängde Snäckhuset vid 80 års ålder.

Han son Jose Manuell Fulleda Lopez tog över snäckhuset och resaurerade det 2023. Huset har nu blivit en turistattraktion i området med besökare från jordens alla hörn.

 

 

 

 

 

 

 

 

’

 

 

 

 

 

 

 

 

’

 

 

Museet i Rojales

Åkte sedan ner i byn där vi parkerade bilen längs floden. När vi fikat på en restaurang längs floden gick vi till museet som finns i gamla rådhuset. Det fanns mycket stenar på museet. Vi kunde även se hur deras kläder en gång sett ut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rojales museum

 

 

 

Innan jul hade jag tänkt ta denna promenad från Guardamar till La Mata men det var kallt och stranden var öde. Denna gång tog bussen från busstationen i Torrevijea till Guardamars busstation. Från busstationen i Guardamar gick jag genom drottning Sofias park. Den heter Parque Reina Sofia på spanska. Går man  mot havet så kommer man till denna park.

Parque Reina Sofia

Det är vita trappor för att komma upp i parken. Det finns flera dammar där fåglar, fiskar och sköldpaddor trivs. Jag såg även en ekorre skutta omkring bland träden. Det finns även lekplatser för barnen och skugga ifall det blir för varmt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nä

’

 

 

 

Parken ligger nära havet så jag fortsatte promenaden söderut längs Medelhavet.

 

Hotell Poseidón på Playas de Guardamar

Strax före Hotel Poseidón lämnade jag stranden och gick in i ett naturreservat. Såg en del bostäder på vägen som såg ut att bebos av lokabefolkningen. Det hade  fruktträd och höns.

Passade på att ta en öl på Hotell Poseidóns uterservering innan det var dags att gå söderut. Hotellet hade pooler, fitnessavdelning, konfransrum, wifi och luftkonditionering. Det märktes inte inne i serveringen som kändes både varm och kvav. Det varkade vara mest pensionerade spanjorer som bodde på hotellet så här års. Jag fick gå en omväg för att komma tillbaka till stranden. Det krävdes kort för att gå närmsta vägen till stranden. Nere på stranden fanns  inget stängsel så allmänheten kunde bada där.

Nu har jag stannat till på detta blå hotell som man ser från väg 332 innan man kommer fram till Torrevieja.

 

 

 

 

 

 

Fortsatte sedan promandel längs strandkanten. Det var till och med de som vadade längs stranden. Själv tyckte jag det var för kallt cirka 16 grader i vattnet. Det är enklare att promenera Guardamar till La Mata än vad det är att gå längs havet söder om Torrevieja. Där finns mer klippor där. På några få klippor ute i Medelhavet såg jag ålakråkor eller Skrak som de heter på svenska.

 

 

 

 

 

 

 

När Jag kom till La Mata tog jag en Clara på en bar längs La Mata stranden. Sedan tog jag bussen till Avenida Paris. Känns härligt att idag ha gått en promenad på mjuk sand.

La Mata

Guardamar