13/7 2013

Uffes mobiler hade inte ställt om sig till svensk tid så vi vaknade en timma för tidigt. Mobilerna ringde samtidigt som de i högtalarna, på fyra olika språk, talade om att frukosten började serveras. Vi gick upp och åt frukost, utan att tänka på tidsförskjutningen, så det blev tidigare än vi tänkt. Vi hade betalt för frukosten då vi beställde resan på internet. Frukosten var bra utom brödet som vi tyckte var lite torrt.

Uffe hade inget internet på sin 2 mobil. Han provade inte sin 3 mobil. Jag hade 3G på mottagning på min dongel som normalt kan ta in 4G. Jag gjorde ett blogginlägg och kollade Facebook.

De släppte inte ner oss på bildäck förrän båten var i hamn.

Båten vi åkte med

http://www.dfdsseaways.se/farja/karlshamn-klaipeda/batresa/?gclid=CMP9kK_nrLgCFSd8cAodxk0AlQ

Vi åkte väg 15  till Uffes hus i Skånes Fagerhult. Vattnade blommorna och tog in posten. Sen åkte vi till  min dotter Sara som skött om mina blommor under vår semester. Minsta barnbarnet Nellie sov och Eleni var hos doktorn för att få pennicilin mot sin öroninflammation. Tomas och Eleni kom precis då vi skulle  åka mot Helsingborg. Hon var inte sämre än att jag fick några goa kramar av henne.

Vi avslutar vår semester med en grillkväll på Rya. Det var länge sedan vi lagade mat senast. Kanske blir det kaffe och en Vanna Tallin som avslutning i alla fall?

12/7 2013

Idag planerade vi bara åka till Klaipeda, så vi låg och myste trots att bilen egentligen skulle ha en ny parkeringsbiljett. Det finns två frukostmatsalar på hotell Tilto. Vi gick till den första, den bortersta var egentligen lite mysigare, men vi visste inte att den fanns förrän vi ätit färdigt. Hotel Tilto har både bra frukost och internet.

Vi ville inte sitta i vägarbetsköer så vi struntade i gpsen och lät mig läsa kartan. Vi åkte över samma bro som vi gick på till Restaurang Böff. Sedan åkte vi ut på Ukmergés gatve som sen blev A2 och E272. I Maisiagala åkte vi väg 108 mot Vievis så vi kom ut på väg A1 och E85.

Då vi kom till Klaipeda gick vi till turistinformationen där vi fick en karta. Vi satte oss på en asiatisk resturang för att studera kartan.

Vi bestämde oss för att gå till skulpturparken. Vi har ju inte kollat så mycket på konst under denna resa. På väg till skultpturparken hittade vi dessa verk.

Skulpturparken var som en skogskyrkogård i vissa delar. Klaipeda blev hårt bombat under kriget så de skapade en skulpturpark på det som tidigare varit en kyrkogård. Hela parken hade stora träd, och var ganska mörk och dyster.

Skulpturer på väg till Skulpturparken i Klaipeda. Vi hittade inga gjutna skulpturer. Alla skulpturer var gjorda i sten.

Sedan gick vi till Trinyciu park. Det finns en sjö i parken.

Vi var trötta i benen så då vi kom in i gamla staden satte vi oss och tog en öl och en platta med friterad bläckfisk, friterad ost och vanlig ost. Sen gick jag en runda för att handla till barnbarnen. Hade tänkt mig något typiskt från de baltiska länderna. Jag hittade till sist ett bärnstenssmycke i en juveleradeaffär. Då hade jag nästan gått igenom hela gamla stan.

Då jag kom tillbaka till Uffe tog jag en kaffe och chokladkaka.

Sen åkte vi ut till färjan mot Karlshamn.

Då vi kom upp på färjans däck, måste man vända och backa in i filerna, det var ganska komiskt att se, att vissa inte kunde backa med sin egen personbil. Färjan höll inte samma status som DFDS fäjorna till Oslo. Det finns ingen nattklubb och inte så många däck att hålla reda på. Kort för att öppna hytten fick vi hämta i informationen.

Vi fick hytt 6035.

Kuriska näset från färjan i Klaipeda

Vi satte oss i Kaptenbaren och tog en öl. Vid åtta tiden satte vi oss i restaurangen Mare Balticum, vid ett fönsterbord, där vi följde färdens start längs insidan av Kuriska Näset. Till förrätt åt Uffe blåmögelost-fyllda champinjoner. Jag åt dagens soppa som innehöll kött, potatis, morötter och gula ärtor. Till huvudrätt beställde Uffe pepparbiff, bakad potatis och ostsås. Jag valde smörfisk, dillpotatis och räksås. På restaurangen Mare Balticum så får man välja vilken typ av potatis, sås och tillbehör som man vill ha till köttet eller fisken. Servitrisen som hela kvällen varit väldigt trevlig sken upp då vi beställde 999 Green till kaffet.

Sen gick vi till shopen och köpte en 999 green örtlikör, som vi båda blev förtjusta i.

Klockan hade blivit halv tio så vi lade oss för det var ganska gungigt på Östersjön.

11/7 2013

Gick upp före åtta för att vara duschade och klara då de började servera frukost. Det fanns ingen frukost buffé utan det fanns fyra alternativ att välja på. De fyra alternativen var omelett, engelsk, kinesisk och kontentalfrukost. Vi ville inte ha nudlar så vi valde engelsk frukost. Den bestod av korv, stekt rökt skinka, stekta ägg och vita bönor i tomatsås.

Det var samma kille som jobbade igår då vi checkade in och som serverade oss igår. Han serverade även frukosten och tog emot nyckeln då vi lämnade hotellet. Hotellets internet var schyst under hela vistelsen. Hotellet var fint renoverat i jugendstil. Husen i omgivningen skulle behöva renovering. Då vi betalt rummet åkte vi ner mot lettiska gränsen. Det var ingen som brydde sig om oss då vi körde över gränsen.

Vid Palanga var det motortävlingar så väg A13 var avstängd. Dock hade de inte som tyskarna gjort någon umleitung. Vi var ute och körde på grusvägar. Vi låg i konvoj. Just som Uffe sa, att om en montör är på ett jobb kommer vi alla att följa honom. Just då vek konvojen av vad vi tyckte var åt fel håll. Några hundra meter in på vägen vänder vi och tre estniska bilar. Vi kom istället in till Klaipeda på väg 168.

Uffe tog ut pengar i en bankomätas utanför Rimi i Kliapeda. Uffe tog ut 500 litauska pengar men han visste inte hur mycket han tagit ut i svenska pengar,

Vi löste färjebiljett och hade tur att köra direkt på färjan. Färjan var av svenska vägverket typ. Färjebiljetten kostade 42.9 litas.

På färjan fick jag reda på växelkursen av ett finskt par som var på motorcykelsemester.

På båten till Kuriska näset. Utsikten mot Klaipeda är bara hamnkranar.

Innan vi kom till Neringa fick vi betala vägavgift . Vägavgiften var på 20 litas.

Vi åkte ner i Perwalka. Perwalka var inte så turistisk. Vi gick ner till en bar där vägen slutade med gång ner till hamnen. Vi åt en platta bestående av oliver, inlagd gurka, rökt kött, söt chilisås, friterad ost och lök. Till det drack vi öl. Serveringen hette Kaviné Mariu Akis.

Utsikten från baren

Sen åkte vi ner till Nida. uffe stoppade sitt kort i fel bankautomat. En automat som man satte in pengar på kortet istället för att ta ut. Det fanns ingen personal då Uffe var där men det fanns en ung tjej som jobbade där då jag skulle ta ut pengar. Seb kontor på Råå vägen är kontantlöst och Sparbanken boken har på sina kontor en kontantfri dag. Vad blir det härnäst, ett kontor utan personal?

Jag kollade efter presenter till barnbarnen men turist butikerna verkar vända sig till medelåders damer istället.  Handlar de inte till barnbarnen i detta landet?

– Tror du det fortfarande finns taggtråd nere på ryska kusten frågade Uffe

– Du får simma ner och kolla svarde jag.

Det ville inte Uffe. Eftersom vi inte hade visum till Ryssland så åkte vi inte längre ner för att kolla. Vägen på Kuriska Näset är smal och saknar vägren. Uffe hittade en lite glipa där man kunde se Östersjön. På en del ställe kunde man se vattnet innanför Kuriska näset. Längs vägen var den remsan kvar som fanns under kommunisttiden. Dock är den inte så välplöjd nu som då. På en del ställen hade det blivit cykelstig.

Det finns bara en väg över näset som är närmast vägen om man kommer norr ifrån och ska till Kalininggrad. Så det blev att åka samma väg tillbaka till Klaipeda.

Trässkulpturer i vattnet på Kuriska näset

Vi hade tur som bara fick vänta på färjan i två minuter. Då vi kom i land så åkte vi höger. Hade inga probelm att åka A1 eller E85 som EU sponsrat. Uffe gillar inte annars att åka motorväg men efter att ha åkt i tio dagar på öststatvägar var det skönt att åka ut på en jämn fin motorväg. Förutom gpsen har vi åkt efter Motormännes karta fron 2009. Det är bara denna väg som är grönmarkerad i Motormännens kartbok.

På en Lukoil-mack innan Kaunas tankade vi.

Motorvägen gick genom många bördiga slättlandskap. Då vi kom in i Vilnius var det köer på grund av ett vägarbete där två större vägar skulle ihop i en fil.

Då vi kom till hotel Tilto fick vi rum 101. Då vi ställt i väskorna gick vi ner till uteserveringen mittemot hotellet och tog ett glas vitt vin. Sen gick till Olympiagatan där vi följe floden Neris.

Vackra byggnader Vilnius i slutet på hotell gatan

Borgen i Vilnius.

Då vi kom till Olympiagatan 15 förstod vi att vi missat Restaurangen Böff.  Uffe är lite tokig för han åker över 30 mil för att äta på en restaurang. Böff har utsetts till den bästa av över 200 testade restauranger i Vilnius. De hade en så annonym entré, så när jag frågade efter restaurangen hade jag den mitt framför mig.

Inriör till restaurang Böff i Vilnius

Jag var lite orolig att vi inte skulle få bord för vi hade inte bokat. Det ordnade sig vi fick ett bord för två.

Uffe på restaurang Böff i Vilnius

Först fick vi  ett mörkt och ett ljust bröd med oliver. Det mörka brödet var jättegott om man skar bort skorpan som innehöll för mycket kummin. Frågade kyparen vad som var deras specialitet. Han rekommenderade ett Argentinsk Amberkött och filé Minion gjort på litausikt 21 dagars mörat kött. Till sås valde Uffe grönmögelostsås och själv valde jag vinsås. Uffes sås band den bakade potatisen bättre än min sås.

Vi var mätta så vi hoppade på deserten och beställde kaffe och 999 green. 999 green är en väldigt god kryddad örtlikör.

Sen var Uffe på riktigt promenadhumör. Annars brukar jag dra runt honom i städerna som vi besöker. Nu var det han som ville fortsätta promenaden då jag egentligen ville gå hem. Uffe blev helt förtjust i Vilnius. Han gillade allt han såg, både floden och alla fina jugendhus. Vi tog en öl på en servering innan vi gick mot hotellet.

Ett jugend hus och ett stickat träd.

Denna tankbil hade de för att vattna stans rabatter.

På serveringen mittemot hotellet tog vi och testade de andra två smakerna av 999 örtlikör. Kunde konstatera 999 green smakade bäst.

10/7 2013

De hade bra frukost på Konventa hotell. Dock var det något fel så jag kom inte ut på internet. Vi bodde i rum 119. Då vi betalt hotellet åkte vi mot Kolka Rags. Först åkte vi lite fel så vi kom förbi letternas nationalbiliotek. Sen följde vi A10 innan vi åkte på 128 och åkte genom delar av Jurmala.

Ska poängtera att man inte ser Österjön förrän man kommit i på väg 131.

Då vi kom till Kolkarags fick vi en parkeringslapp att lägga i rutan. Det kostade 1 lat i timmen. Vi började med en öl på cafét. sen gick vi ner till udden. Kolkarags likt Skagen förändras. Adventstormen för några år sedan gick hårt åt udden. Det finns numera en fyr ute till havs. Fotograferade inte denna för jag har inte tillräckligt med zoom. Den gamla fyren på Udden var inte värd foto.

Stenbumlingar vid Kolka rag

Ryssarna byggde på 1980-talet ett 32 meter högt topphemligt, radioteleskop i Irbene cirka 24 kilometer norr om Ventspils, för att avlyssna västvärldens satellitkommunikation. Själva parabolen lär väga 600 ton! När ryssarna lämnade Lettland 1994 tog de med sig en av antennerna men lät resten vara kvar.

Vi åkte förrst fel så jag promenerade  till tornet och gick runt tornet. Det fanns en trappa upp till en avsats. Tyvärr fick man inte gå upp på avsatsen.

Då jag kom tillbaka till bilen hade Uffe putsat rutorna. Ett australisk par hade parkerat bilen vi rekommenserade dem att åka tillbaka på vägen till riktiga betongparkeringen. Uffe åkte efter dem och åkte på betongparkeringen runt tornet   Radioteleskopet används nu av Ventspils internationella astronomiska center. I anslutning till radioteleskopet fanns en bosättning där något tusental ryssar bodde. Husen byggdes djupt inne i skogen, oåtkomliga för allmänheten. Idag är de övergivna, plundrade och till största delen förstörda och minner på ett spökligt sätt om en svunnen period i världshistorien.

Engelsk info om radiotornet i Irbene

Mellan Kolkarags och Ventspils såg vi inte havet.

Vi hade tänkt åka in i Ventspils men det hade börjat regna så vi fortsatte mot Liepäja. Hemma hade vi bokat rum på hotel Jugend. Då vi kom fram till Jugend fick vi rum 6. När vi ställt in väskorna gick vi ner till baren och köpte en öl och diskuterade vad vi skulle göra. Liepäja i Lettlands tredje största stad.

Vi är nu lite trötta på borgar så vi tog våra paraplyer och gick ut på stan för att kolla om det fanns fina trähus. I Liepäja finns tre olika promenadrundor man följer en fjärdedels takt som finns men jämna mellanrum på trottoaren. De finaste husen fanns på affärsgatan. Uffe satt på en uteservering då jag kollade hus. Hotell Jugend hade en snygg dukning så vi bestämde att gå tillbaka dit för att äta.

På vårat bord var servettvikningen det jag kallar dragspel men på fackspråk heter det något annan. Det fanns vid vissa bord servetter som var brutna i franska liljan.

Uffe på restaurang Jugend i Liepäja

Uffe tyckte vi skulle testa tjeckisk friterad ost. I tjeckien friterar man större skivor och serverar tartarsås till. Här var det oststavar med blåsås. Vi fick blå tänder efteråt.

Sen åt vi fläskfilémedalljonger med french freis och svampsås. Vi avslutade med kaffe och Vanna-Thallin.

Där efter gick vi upp på hotellrummet där vi bloggade och surfade på nätet. Vi var ovanligt trötta så vi la oss vid halv niotiden.

Booking.com

8/7 2013

Har du öppet fönster är det inte omöjligt att du vaknar till fågelkvitter utanför fönstret. Vid halv nio tiden gick vi ner och åt frukost tillsammans med de andra finska gästerna. De tyckte också att det var konstigt att inte var fler turister på hotellet för i Finland får man också sitt i bilköer som turist så här års.

Ostkaka med havtorn Saare Herrgård

Värdinnan kom och frågade om vi ville se museumet innan vi åkte. Vi var inne och tittade. De flesta sakerna kände man igen från våra egna lantmuseum. Vi är väldig nöjda med vår vistelse på Saare Herrgård.

Vi åkte in till Haapsalu borg. Där ställde ut foto på estlandssvenskarnas liv. På borgen hade det regerat tjogofem biskopar. Det fanns en tre kilometer lång flyktgång. Medborgarna trodde att då det rök kraftigt trodde de att de avrättat någon. Män avrättades i det tyskta. En som inte blev tyst efter sin avrättning var vita damen som ibland visar sig i borgen.

Inne i domkyrkan ställde Patrik Rastenberger ut foto. Mikael Sjövall som vi åt med i går på Saare Herrgård har varit med í arrangemanget av utställningen. Fotoutställning skildrade estlandssvenskarnas liv. Tyvärr fick man inte ta med sig den svenska broschyren om utställningen.

Domkyrkan ligger inne i borgen

Därefter åkte vi mot lettiska gränsen.

Stalvik som har mycket information om Estland, Lettland och Litauen www.stalvik.se . Skriver om de dåliga vägarna. Vägarna är inte perfekta men de har säkert blivit bättre sedan har var här. Många vägar saknar de vita linjerna vilket gör att det måst vara spännande att köra då det är dimma. Stalvik skriver vidare att de som jobbar i turistbranschen inte är serviceminded. Jag tror att de står vid ett generationsskifte. På hotellet på Ösel så ägaren som var serviceminded att nästa generaion kommer att förstå det här med service ännu bättre. De yngre estländarna pratar bra engelska och i svenskbygderna är det även vanligt att de talar svenska.

Efter Pårnu stannade vi och drack kaffe. Tyvärr kande de ingen kaka. De hade dessa trevliga sittplatser ute.

Glömde att skriva att rulladen på vi åt på Ku-Kuu på Ösel var lokat producerad. Vi tycker att estniska ölen är bra. Uffe dricker av den mörka och jag föredrar ljus öl.

Sedan körde jag vidare första gången jag kört bil på en hel vecka. Jag körde in i Häädemeeste för att det skulle vara en fin och kustnära väg. Det stod inga kontrollander då jag körde över gränsen till Litauen. Vid Vitrupe ville Uffe byta chaufför vilket vi gjorde.

Fösta stopp i Lettland var på Muchausens museum vilket jag tycker ät en turistfälla. Det var kanske bättre förr det har varit en brand i museet.

http://www.latvia.travel/sv/sevardhet/muenchhausens-museum

Därefter åkte vi genom Seja och Ragana så vi kom på väg A2. Vi földe  A2:an till Segulda där vi tol in på hotell Pils. Det var luftkonditionering på rummet som vi genast startade. Sen gick vi ner på uteserveringen där vi surfade på nätet. Hastigheten på hotellets internet fungerade bra även på uteserveringen.

Grottor ingår alltid i vår semester ifall det finns sådana. Vi åkte med bilen till Gutmann grottan. Det kostade en lat för parkeringen. Sen gick man under gatan lite till vänster. Gutmann grottan ska vara största grottan i de tre baltiska staterna. Det finns en sägen om grottan som ni kan läsa mer om på länken nedan

http://hem.passagen.se/annelioochlars2/turaidasros.html

Vi blev lite besvikna att grottan inte va större men den var stor om man jämför med Uffe på bilden.

Åkte sedan till hotellet där vi parkerade bilen och gick ner till gamla stan. Kartan som vi fick på hotellet var lite rörig. Tror att det fungerar bättre ifall ni skriver ut en på Google hemma. Vi började gå runt gamla borgen. Sen gick vill linbanan. Tyvärr kunde vi inte åka för det var sista turen och då hade vi fått gå eller ta taxi tillbaka från Krimulda.

Nya slottet i Sugulda

Borgen Sigulda

Blomparaply i en park på vägen hem till hotellet

På vägen hem till hotellet letade vi efter en restaurang men vi hittade ingen. På Pils uteservering åt jag revben som smakade som mormors stekta revben. Uffe beställde kotlett utan ben och rödbetor. Till efterrätt åt jag en kaka som hette Cake Skrudrpuznis och Uffe åt ostkaka med russin. Vi drack kaffe och Riga Balsam till efterrätten. Rigabalsam smakar ungefär som Gameldansk. Sedan drack vi ett glas vitt vin på hotellrummet.

Bar i Litauen heter Bär och Restaurang heter Restorän.

Då vi betalade notan fick vars en Mingle. Mingle smakar ungeför som Dumle. Skulle vi ha påse sådan i bilen så skulle de snabbt försvinna.

Surfade lite på nätet innan vi somnade.

Booking.com

5/7 2013

Frukosten på Hotel Central var mera spartansk än på de andra hotellen vi bott på. Vi fick in korv, äggröra och sallad på en tallrik barnen fick pannkakor istället. Det fanns en ost och en skinka som vi kunde välja på. Vi fick hotellrummet billigare för det saknades varmvatten. Istället för att duscha iskallt blötte jag en handduk så jag kunde göra en kattvätt. Uffe såg till så att jag blev ren på ryggen också. Det svalkade skönt.

Vi tankade innan vi åkte ut ur Narva. Uffe tankade med sitt visa kort. Han hade att välja på 20 eller 50 euro. Det fick bli att tanka för 20 2 ggr för att inte överfylla tanken. Sedan åkte vi mot Rakvere. Denna gången insåg Uffe att man skulle åka om Voka för att slippa vägarbetsköer. Det är sällan det blir bilköer i Estland. Estland är inte så tätbefolkat som Holland och Tyskland. I Tallinn bor 400000 människor och i hela Estland bor 1,4 miljoner. Vägarna är ganska raka i slättlandskapen som till Väg E20. När vägarna är kurviga då är de kurviga och oftast grusvägar.

Vi har sett varning för älg skyltar några älgar har inte synts till. Ett djur man nästan aldrig ser hemma är storken. Det finns gott om storkar så det finns nog gott om våtmarker här i Estland.

Vi hade tänkt stanna och sträcka på benen i Rakvere men vi hittade ingen servering som var i drift längs vägen. När vi kom till Paide såg Uffe borgen. Uffe körde upp och parkerade bilen. Sen gick vi runt borgen. Det blev ett trevligt spontan-besök på resan. Borgens historia i korthet: den byggdes av tyskar. Då den blev svensk avvecklades den för den tycktes ointressant för svenskarna. Det tråkiga för Paide var att de miste stadsrättigheterna. Sen kom ryssarna och som brukligt så raserades borgen. Sen fick Estland restaurera borgen.

Åkte sedan ner i stan där vi tog en öl på Pubi Söprus Auk.

Fortsatte sedan mot Pärnu. Vi har haft sol sen vi kom till Estland men det började mulna.

Hade inte något problem att hitta Villa Katariina som låg på Mere Pst. Det var fullt på parkeringen så vi ställde bilen i trädgården. Då vi fått nyckeln tog vi en dusch, jätte skönt eftersom vi inte kunde duscha i morse. Senare fixade vi så det blev dubbelsäng.

Sen somnade Uffe. Jag gick ner till matsalen där jag surfade och bloggade. Jag hade gjort ett för långt inlägg så det hängde sig så jag fick göra om en del. Efter nästan två timmar och lika många kaffe gick jag upp och väckte Uffe. Jag lämnade honom kartan och sa jag ville se det som va ikrysssat på kartan. Han fick panik. På kartan såg alla resturanger ut som kryss. När han tittade noggrannare så var det bara fyra saker som jag ville se.

Vi gick in till gamla stan. Det första vi såg var Tallinn porten som vi fotograferade och gick igenom.

Sen gick vi till en staty av en estnisk författarina: Lydia Koidula

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lydia_Koidula

Det röda tornet hade amatör konstutställare i gränden. Gick in i röda tornet. Jag är Kluven till om man skulle stanna och ta en öl ifall det varit sämre väder. Den trevligaste lokalen i fanns överst i tornet.

Röda tornet i Pärnus ovanvånings servering

Sen gick vi till rådhuset. Det var ganska grått.

Nu började vi bli ganska hungriga. Jag ville äta på Grand men det ville inte Uffe. Grand var reserverat så vi fick gå vidare. Vi fick gå ganska långt för att slippa höra jazzmusik. Vi hittade en armenisk restoran. Uffe började med en osttallrik och jag med en korv och skinktallrik. Vi fick gott bröd till våra tallrikar. Uffe tog hackebiff som huvudrätt. Jag valde förrätt som huvudrätt eftersom det mesta på meny var shashlik (grillspett). Förrätten var en pirog som då man skar i den så forsade det ut buljong. Den var ingen höjdare men nu har jag provat i alla fall.

Uffe är för gullig. Han kom på att det var nio år sedan träffades så vi beställde in sekt istället för efterrätt för vi var ganska mätta.

Pärnu är Estlands sommarstad med Hansafestivaler där du kan beundra klädedräkterna, delta i turneringar, lära dig hantverk och njuta av traditionell mat. Pärnu har även bra spa men det hoppar vi på för Uffe blir bara rastlös av sådant.

Sen gick vi tillbaka till Villan. Där var det underhållning. Tog en öl på verandan innan vi gick och la oss.

Booking.com