Idag hade vi bestämt att vi skulle ta oss upp till Kebnekaise. Jag vaknade innan syrran så jag passade på att skriva lite på bloggen innan det började serveras frukost klockan 6. Vi hade beställt lunch idag. Eftersom vi beställt lunch så kunde vi istället packa ner matsäck från restaurangen. Det var bland annat bars. russin och frukt.

Mot Kebnekaises topp

Vi kom iväg 07.20. Vägen till Kebnekaise är inte lika enkel att gå som från Nikkaulokkta.Det finns en bro annars får man hoppa på stenar, vada eller gå över snön.

 

 

Efter bron har sherpas byggt trappor. Det är det enda stället som det är enkelt att gå på.  När man kommit upp till 1800 meters höjd får man sedan klättra ner 200 meter ner tlll kaffedalen. Det är lätt att få rull på stenarna i den backen. Det är lite läskigt.

 

 

I dalen får man gå på snön över vattendragen. Sedan bar det uppför igen. Ibland såg man det som man trodde var toppen men det var en lite bit till innan man var uppe. .Det var ganska gott att se den gamla toppstugan.

Kristina klättrade snabbare än vad jag gjorde så hon var på den snöklädda toppen innan jag ens klätt på mig för att ta mig dit upp. Jag passade på att käka ett äpple innan jag tog mig upp sista biten till toppen. Jag hade problem med mobilen när jag kom upp. Jag hade nya byxor och så har jag ingen kod till mitt skärmlås så mobilen var alldeles mörk och det visade sig att den öppnat flera appar och den hade även ringt upp folk. Jag stannade ibland och fotograferade och tittade bakåt på härliga vyer. Kristina bestämde sig för att fotografera på vägen tillbaka från Kebnekaise. 

Klocka vara tre på eftermiddagen och Kristina ville inte ta helikoptern tillbaka. Hade jag varit själv så hade jag gått ner till nya toppstugan och fixat ljuset till mobilen men det var det inte tid till. Kristina fick ett riktigt woow moment när hon var själv på toppen. Hon hann med att göra denna film när hon var själv.

 

 

Nedstigning från Kebnekaises topp

För att snabba på så att vi skulle hinna tillbaka till fjällstationen åkte jag på rumpan ner för glaciaren. Det gick snabbt att ta sig ner på det viset. Det är ju tur att det alldrig blir mörkt här uppe. Vi har tagit med oss ficklampor alldeles i onödan.

Jag hade fasat för backen upp vid Kaffedalen. Ack vad jag hade fel. Jag tyckte det var läskigt att klättra ner redan nedanför gamla toppstugan. På vägen upp till Kebnekaise hade jag tid att titta bakåt och beundra utsikten. Nu när vi gick ner hade jag fullt upp med att bara hålla koll på fötterna.

Då vi klarat av Kaffedalsbacken så kom ett regn och åskoväder över oss så vi fick ta på skalskydd. Stenarna blev hala och bäckarna bredare utav regnet. Kristina halkade och slog ett jack på armbågen efter bron. Hennes knä började också svullna så vi fick dra ner på takten.

Efter bron kom ett gäng ifatt oss. Vi trodde vi var sist ner från berget. De sa att dett var minst tre sällskap efter oss. Det ingav oss hopp. Vi var tillbaka på fjälllstationen kl tre på natten. Då var vi rejält trötta. Det hade flyttat in två asiater i vårat rum så vi fick vara lite tysta. Vi somnade trötta men nöjda med dagens strapatser.

Kebnekaise fjällstation