Vi tog en Grab in till stan. Vi började med att gå till The Ranee Museet. Jag hade fått billigare entre då jag löste biljett till både Fort Margherita och The Ranne museum. Museet ligger i en del av Court house området. Margret Brook var den första raneen (drottningen) i Sarawak. Hon var gift med en andra rajan Charles Brooke. De fick sex barn och äktenskapet anses lyckligt. Hon var en driftig kvinna.
Fin dräkt i Ranee museet
Hon gav 1913 ut boken som går att beställa på Adlibris.
My life in Sarawak
Sedan gick vi till textilmuseet. Människorna på Borneo är duktiga på att väva och brodera. På bilden nedan ser ni vävda tyger
Västarna på bilden nedan vävdes på 1950-talet
Bröllop är en viktig händelse på Borneo. Här är en praktmöbel med tyg som används vid bröllop.
De var även duktiga på att brodera med pärlor. De började tidigt att importera pärlor.
Efter besöken på museum hade vi blivit kaffetörstiga. Vi kollade alla serveringar i fastighet på landsidan vid riverside. Ofta serverade de kaffe men det saknades något gott till kaffet. Serveringarna längs floden hade inte öppnat ännu för dagen. Så vi kom ända till Gloria Jean’s Coffees innan vi fick kaffe.
Deras iskaffe var inte så sött. Vi åt något som liknade danska wienerbröd till kaffet.
Sedan gick vi till huset upp och ner. På engelska heter det upside down house. När ni kommer till denna fasad går ni in på gården. Där finns upp och nervända världen.
De frågade efter pass. Det hade vi inga med oss så de frågade efter vår ålder. Jag sa att jag var 60 och Uffe 67 år. Vi fick båda Pensionärsrabatt. Det var första gången som jag fått pensionärsrabatt. De tog ett foto på oss innan vi gick in.
Va Uffe är stark.
Fått städdille och städar taket.
Uffes nya kontor
Jag softar i taket eller
Sedan tog vi en Grab hem till Basaga. Där passade jag på att ta en bild på bussen som tagit oss runt dessa dagar på ön.
Då vi kom till Basaga rekommenderade de denna pastarätt. Den kunde vi inte motstå för vi var ganska hungriga efter stads besöket.
Jag hade lite tid över innan det var dags att åka till flygplatsen. Annika berättade den dagen vi anlände att Kristoffer hjälpt Leo Biddle på orangutang projektet att öppna en grönsaksbutik. Jag gick till Green Grocer som grönsaksbutiken heter. Uffe ville ha drakfrukt men det fick de inte hem förrän på söndag. Vi skulle ju åka hem idag. Butiken hade fräsch frukt och en liten servering. Jag var ensam i butiken. Jag är rädd att butiken är för dyr.
Annika och Kristoffer var jättegulliga och körde oss ut till Kuchings flygplats. Passade på att ta en bild på världens gulligaste och omtänksamma reseledare. Kan verkligen rekommendera er att åk med Borneo-Vänner.
Vi flög sedan till Kastrup via Singapore . Det kommer att ta tid att smälta alla fina minnen från denna resa.