Silabur-grottan och avskedsmiddag snyft 1 april 2019

Vi som skulle iväg till Silabur-grottan åt frukost vid sju tiden. Sedan fick vi matsäck med oss. Kristoffer och Alcila körde oss till en by. Där mötte guiden upp oss. Vi fick lära oss en del om växter på vägen upp till grottorna.

 

Choladplanta med bönor

Det var en tuff klättring. Jag råkade snubbla och slå i hakan. Tur var att de andra deltagarna inte blev chockade. Eva torkade bort värsta blodet och så fick jag plåster av Kristoffer. Det lossnade för att det blödde. Det var bra att det blödde får blir såret rent och så blir det inte infekterat.

Guiden vid grottans mynning

Det låg ett torkat ormskinn i Silabur-grottans mynning. Vi såg även en giftig tusenfoting.

Vi klättrade på denna stege i grottan. Den hade nog inte varit godkänd i Sverige.

Det fanns hål i grottan som släppte i ljus.

 

 

Här gick vi inte ut. Vi åt våran medhavda matsäck. De smakade underbart efter den strapatsrika klättringen upp.

 

Här höll de gudstjänst i grottan. Undra ifall de har många åhörare. Akustiken är det nog inget fel på .

 

 

Fladdermössen kunde flyga ut och in i grottan. Det fanns gott om fladdermösspillning som heter Guano. Det ska vara väldigt bra att gödlsa med.

 

 

 

Det fanns en mindre gotta som vi badade i. Det var skönt svalkande med ett dopp. Jag tog inga bilder då vi var inne i den grottan. Var rädd att mobilen skulle bli blöt.

Då vi gick ner från Silabur-grottan gick vi genom risfält. Det verkar som att de inte odlar så mycket ris i de trakter vi besökt tidigare. De odlar däremot mycket peppar.

Då vi gick på vägen mot byn låg det en ödla på vägen. Den var stor som en krokodil men den var mycket snabbare. Alla han inte uppfatta ödlan. Jag hittar inte någon hemsida till denna fantastiska grotta.

På vägen tillbaka till Kuching stannade vi i en saluhall och testade drycken ABC. Jag har glömt en del ingredienser. Det jag kommer ihåg förutom krossad is, sagogryn,majs, bönor, någon sorts sirap och cocosmjölk.

 

Sedan åkte vi till Kuching. De andra hade varit i stan. Ikväll var det sista kvällen med Borneo vänner så vi åt på en avskedsmåltid på Basaga. Vi fick själv välja från menyn vad vi ville äta. Jag valde umai som blivit min favoriträtt. Den innhåller bland annant fisk, ingefära, chili och den serveras kall.

På Borneos ständer hittade vi massor av plastsugrör. Restaurang Basaga ska testa rostfia sugrör. Blev inte klok på ifall de skulle ha pant på sugrören. De var i alla fall rädda att gästerna skulle ta sugrören med sig hem. Vi fick alla rostfria sugrör att ta med oss hem till Sverige. Blir ett trevligt minne då vi sitter hemma vid grillen i sommar och tänker på härliga Boreno dagar. För i morgon lämnar en del av Borneo vännerna ön. Andra åkte till en träkoja. Sorgligt att en sådan här härlig resa börjar lida mot sitt slut.

P.S Det var första april men jag blev inte lurad och detta inlägg innehåller inga aprilskämt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.