Vi var ett glatt gäng som alla mötte upp i god tid för 18.00 på Skonaren Ninas däck.
Båten är registerad för 28 personer men de hade satt en gräns för 25 personer för dagens seglats. Nina gick med motor över på danska sidan av sundet. Där hissades segel och vi seglade söderut längs danska kusten. Vi fick även berättat historien om Skonaren Nina men den berättar inte jag för er utan ni får själva följa med på en seglats.
Det dukades upp räkor på däck. Tyckte det var trångt att sitta på däck. Så jag gick ner och satte mig i Salongen. Det fanns både öl och vin som man kunde beställa till maten.
På toaletten hängde denna roliga skylt. Det är nog många som önskar sig en liknade skylt hemma.
Precis som det står på hemsidan en segling som man sent ska glömma.
Idag åkte vi mot Saxå Bruk för en historisk föreställning i tre akter.
På vägen till Saxå stannade vi för att fikapå cafe ljuva drömmar norr om Mariestad.
De hade kakbuffé men vi orkade inte äta så många kakor. Vi valde istället Silvia och morotskaka. Morotskakan var jättegod. De har även lekrum för barnen. Cafét ligger i ljusa lokaler.
Sedan åkte vi vidare till Saxå Bruk. Vi gick till cafét där vi fick reda på att vi skulle bo i rum 5. Ställde in vårt bagage och tog lite bilder på rummet.
Det blev lite missförstånd om tilden på kafferepet i Saxå Bruks Kappel. Så vi åkte ner mot Grythyttan. Eftersom vi besökte Grythyttan en lördag så var Måltidens hus stängt. Vi åkte ner till Grythyttans Gästgivaregård. Där tog i vi en öl.
Vi gick ut på baksidan av gästgivaregården. Där hade de de klassiska Grythyttan stolarna A2.
Vi hade tid äver så vi åkte till Loka Brunn. Gick in i receptionen där de hade en informationskarta om området.
Vi provade att dricka vatten. Det gär man i kyrkbyggnaden.
Då vi druckit vatten gick vi in i kyrkan. Där fanns fällar ifall man skulle frysa.
Sedan körde vi tillbaka till Saxå. Där tog jag en del bilder. Bilden nedan är på golfbanan som byggdes i början på 1960-talet
Masugnen på Saxå Bruk. Bakom masugnen finns en rund ugn som kallas blåsugn.
Nedersta byggnaden gjorde Ernst iordning i ett TV program.
Saxå Bruk första akten
Sedan gick vi till första akten som var kafferep i kapellet. Till höger på bilden sitter Carl Jan Grankvist. Visste inte att de andra vid bordet var en influenser med man. De hade en tolk med sig. Vid bordet satt även den man som lagat maten till Nobelfesten sex gånger. Vi satt vid det andra bordet som hade utsikt över vattnet. Det var rikligt att välja på på kaffebuffén. Jag orkade inte smaka på alla kakorna. Det fanns två olika kakor med mandelmussel liknade botten. Jag kan inte namnet på alla kakor men det fanns en mjuk kaka och finska pinnar. Det var i historisk stil så det fanns scones med marmelad och Lemon Curd. Har du allergi så såg till så ordnar de så att du får mat som du tål.
På väg ner till Ernsts hus finns ett solur.
Vänder mig om och tar en bild på baksidan av bruket. Förr var nog detta framsidan om man kom sjövägen från Stockholm.
Man anläde från Göteborg på andra sidan av herrgården. Jag önskade att man hade en sådan brygga nere vid Öresund. Dock hoppade jag inte i för det är kallare i å vatten i havet nu på våren. Stegen var på plats så det var bara att bda för den som ville.
Carl Jan har en schyst keramik samling i det huset som Ernst Kirchsteiger gjorde i ordning i ett TV program. Bygganden har fler våningara men idag hade vi tillträde till botten våningen.
Sedan vilade Uffe en stund på rummet och jag surfade lite på nätet. Uffe klädde sig sedan i mörk kostym och jag i klänning.
Saxå Bruk andra akten
Vi gick till herrgårdsbyggnaden. Där blev vi visade till andra våningen. Där bjöds på champagne.
Vi gick vidare till fruntimmers rummet i väntan på att Carl Jan kom för att skåla.
Då vi skålat så förflyttade vi oss och satte oss i en cirkel runt öppn spisen där Carl Jan berättade om hur drottning Victoria gjort sitt inflytande på vett och ettikett. Carl Jan kallade det för bourgeoisie. Vi fick även Saxå Bruks historia.
Plötsligt ringer vällingklockan. Då är det dags att gå ner till matsalen. Det var väcket dukat med linneservetter och kandelabrar. Männen satte sig vid de höga servetterna och damerna vid de som var vikta likt en solfjäder.
Då vi satt oss presenterade Carl Jan sin personal och personalen presenterade menyn. Carl Jan beskrev historien om de lika silverbesticken. På silverfatet fanns en tallrik som hade varit förlagan till Nobelservicen. Den tallriken plockades bort för vi skulle ju ha soppa som förrätt.
De lyfte locket på på pupuriet och öppnade taffeln.
Dagen soppa var nässelsoppa med ett annorlunda förlorat ägg som tillagats i ugn i 64 grader Cellcius i två timmar. På en glastallrik fanns ett gott saltat bröd. I soppan fanns ett surdegsbröd. Nässelsoppan var tunnare än vad vi brukar göra i skåne. Soppan serverades på Oscar den förstes kröningstallrikar.
Glömde att skriva att det gick att köpa vin paket till de olika rätterna. Till förrätten serverades ett vitt vin. Då huvudrätten serverades hälsade Carl jan oss välkomna. Rödvin ska vara välkomst vin enligt Carl Jan. De två första vinerna var Carl Jan vin. Vi blev serverade kycklingbröst och kycklinglår som serverades med äpple, potatis och rödbeta. Kocken får ursäkta ifall jag glömt något för vi fick inte traditionella menyer.
Sedan presenterade Carl Jan historien om osten Bredsjö Blue. Han var med om som engagerad i Hälleviks Kommun ta fram osten som nästan höll på att bli ett konkursföretag. Till osten serverades Grythyttan Hjortron. Vi fick även historien om detta vin. Det är gjort av hjortron plockade i norrland. Carl Jan lämnade bordet så att vi fick konversera då osten kommit in.
Vi kom från Skåne i söder och Värmland i norr, Göteborg i väster och Stockholm i öster. Vi hade en trevlig pratstund.
Så var det dags för desert bestående av bland annat Tjinuskicreme och chokladmynta som serverades i Gripsholmsservisen. Till efterrätten serverades portvin.
Sedan lade de locket på pottpuriet och taffeln var avslutad på Saxå Bruk. Vi gick genom rummet nedan som hade god konst från kända värmlänningar.
Saxå Bruk tredje akten
Vi gick upp för trappan för tredje akten. Då man kom upp för trappan stod denna skapelse av Herta Hilfon. Det var tänt ett ljus bakom för att få bättre effekt. Carl Jan har en Herta Hilfon samling.
I tredje akten serverades kaffe och avec och kakor. Sedan gick vi mätta nöjda och glada och lade oss.
Åkte vidare till Karlstad för att träffa moster Åsa. Vi hade tur att Ingrid inte hade vädret med sig för vandring uppe i norra Värmland. Vi hade en trevlig stund med kusin och moster.
Körde västra sidan om Vänern. Åt en räkmacka på Slusskaffet i Trollhättan. Åkte över Borås på hemvägen. En riktigt trevlig helg.
Jag har inte fått någon ersättning för att skriva detta inlägg.
Efter frukosten gick jag in till köpcentrat vid Plaza Madeka. Jag gick in på H&M och kollade deras klädåtervinning vid kassarna. Behållaren var tom så det är nog inte så många som lämnar in kläder. Du får inte pengar då du lämnar in kläder utan presentkort att handla för på H&M. Ett bra miljövänligt initiativ från H&M.
Jag fick vänta ett tag på Uffe för han hade åkt till fel köpcentrum. Han hade åkt till Springhill som låg närmare Basaga.
Vi tittade på ett tempel på väg till MonkeeBar
Då vi kom till MonkeeBar hade de inte öppnat. De hade fel öppettider så vi tog en öl på en servering bredvid. MonkeeBar drivs av Leo på orangutangprojektet. Baren bredvid odlade i petflaskor. Även de tänkte på miljön. Tog sedan en Grab hem till Basage.
Jag gick upp till amfiteatern. Där var ingen föreställning denna dag.
Vi tog en grab in för att åka en kvällstur med Sarawak river cruise equatorial. Det var inte så många som åkte denna kväll. Vi hade inte bokat turen i förväg.
Då vi kom ombord på båten blev vi bjudna på juice och kaka. De sålde öl och alkholhaltiga drycker på båten. Det är inte över allt som det säljs alkohol på grund av religion.
Fiskebåt
Här bor någon minister
Nattbild av den hatade byggnaden som innehåller delstatskontor i Kuching.
Jag har gjort ett Youtubeklipp om turen med Sarawak river cruise Equatorial
Då turen var slut hade vi tänkt äta på Bear Garden. Leo som leder orangutangprojektet äger både Bear Garden och MonkeeBar, Bear Garden var öppet men de lagade inte mat. De rekommenderade Papa. Vi gick istället till Zinc. De hade griskött från Spanien som jag åt med god aptit. Det har blivit mycket kyckling till middag här på Borneo. Uffe valde pizza. Tyvärr hamnade parkeringsförbuds skylten mitt i bilden. De hade en trevlig uteservering.
Borneo är stort större än England. Världens tredje största ö. Det finns tre länder på ön, Malaysia, Indonesien och Brunei. Vi var bara i den Malaysiska delen. Den Malaysiska den består av två delstater Sarawak och Sabah. Vi reste bara i delstaten Sarawak.
Inför resan se till Borneo skapa ett resebevis. Tidigare kom det varje år ett sådan från Folksam. Har du något annat försäkringbolag kan du säkert surfa in och skapa ett sådant med ditt mobila bankid.
En annan bra länk är Swedenabroad som är den officiella webbplatsen för Svenska ambassader och konsulat.
Eftersom vi inte stannar på Borneo i 90 dagar behöver vi inget visum. Däremot fick jag skaffa nytt pass för mitt pass gick ut innan de sex månader som krävs att passet ska vara giltigt från inresedagen.
www.swedenabroad.se
Vaccin
Jag fick Twinrix vaccin mot Hepatit A och B då jag reste till Thailand. Tog en dropin tid på Vida Världen Vaccin som jag blivit rekommenderad utav min husläkare. De rekommenderade Boostrix mot difteri, stelkramp och kikhosta. Jag fick även Dukoral som är en drickkur mot kolera. Passade på att ta en spruta mot TBE som sprids med fästingar här hemma i Sverige då jag ändå var hos läkaren.
På Borneo finns mygg använd myggmedel. Det säljs inga myggnät på Borneo. Det finns för tillfället inte malaria på Borneo. Dock kan man råka ut för Denguefeber tyvärr finns det finns inget vaccin mot den sjukdomen. Dengue feber är väldigt sällsynt på Borneo. Vill du vara på säkra sidan så kontakta läkare när det gäller vaccinering.
Dyr resa? Nej hotell Ritz i Paris hade kostat nära 10300 kronor då jag Googlade i november.
Vi har själva bokat flyg resan till Borneo. Tack Annika och Kristoffer för en helt fantastisk resa.
Vi tog en Grab in till stan. Vi började med att gå till The Ranee Museet. Jag hade fått billigare entre då jag löste biljett till både Fort Margherita och The Ranne museum. Museet ligger i en del av Court house området. Margret Brook var den första raneen (drottningen) i Sarawak. Hon var gift med en andra rajan Charles Brooke. De fick sex barn och äktenskapet anses lyckligt. Hon var en driftig kvinna.
Fin dräkt i Ranee museet
Hon gav 1913 ut boken som går att beställa på Adlibris. My life in Sarawak
Sedan gick vi till textilmuseet. Människorna på Borneo är duktiga på att väva och brodera. På bilden nedan ser ni vävda tyger
Västarna på bilden nedan vävdes på 1950-talet
Bröllop är en viktig händelse på Borneo. Här är en praktmöbel med tyg som används vid bröllop.
De var även duktiga på att brodera med pärlor. De började tidigt att importera pärlor.
Efter besöken på museum hade vi blivit kaffetörstiga. Vi kollade alla serveringar i fastighet på landsidan vid riverside. Ofta serverade de kaffe men det saknades något gott till kaffet. Serveringarna längs floden hade inte öppnat ännu för dagen. Så vi kom ända till Gloria Jean’s Coffees innan vi fick kaffe.
Deras iskaffe var inte så sött. Vi åt något som liknade danska wienerbröd till kaffet.
Sedan gick vi till huset upp och ner. På engelska heter det upside down house. När ni kommer till denna fasad går ni in på gården. Där finns upp och nervända världen.
De frågade efter pass. Det hade vi inga med oss så de frågade efter vår ålder. Jag sa att jag var 60 och Uffe 67 år. Vi fick båda Pensionärsrabatt. Det var första gången som jag fått pensionärsrabatt. De tog ett foto på oss innan vi gick in.
Va Uffe är stark.
Fått städdille och städar taket.
Uffes nya kontor
Jag softar i taket eller
Sedan tog vi en Grab hem till Basaga. Där passade jag på att ta en bild på bussen som tagit oss runt dessa dagar på ön.
Då vi kom till Basaga rekommenderade de denna pastarätt. Den kunde vi inte motstå för vi var ganska hungriga efter stads besöket.
Jag hade lite tid över innan det var dags att åka till flygplatsen. Annika berättade den dagen vi anlände att Kristoffer hjälpt Leo Biddle på orangutang projektet att öppna en grönsaksbutik. Jag gick till Green Grocer som grönsaksbutiken heter. Uffe ville ha drakfrukt men det fick de inte hem förrän på söndag. Vi skulle ju åka hem idag. Butiken hade fräsch frukt och en liten servering. Jag var ensam i butiken. Jag är rädd att butiken är för dyr.
Annika och Kristoffer var jättegulliga och körde oss ut till Kuchings flygplats. Passade på att ta en bild på världens gulligaste och omtänksamma reseledare. Kan verkligen rekommendera er att åk med Borneo-Vänner.
Vi flög sedan till Kastrup via Singapore. Det kommer att ta tid att smälta alla fina minnen från denna resa.
Det har varit många diskussioner om miljö de dagar vi varit på Borneo. Jag berättade att det började bli mer och mer vanligt att man bygger containerhus i Europa. Då berättade Kristoffer att det fanns en container restaurang några hundra meter upp på gatan. Vi har åkt förbi den flera gånger utan att lägga märke till den. Jag tog en promenad upp till restaurangen efter frukost. De hade inte hunnit öppna ännu.
Tänkte att vi kunde äta på container restaurangen senare idag.
Tog en grabb in till stan. Uffe hade ju en del att visa efter måndagens stadstur med Borneo vänner. Här kör jag apor i en skottkärra.
Vi gick förbi dessa kattskulpturer på väg till ett tempel.
Ugn vid templet. De köper monopol liknade pengar som de eldar för att sina förfäder ska få det bättre där de befinner sig.
Uffe tog sedan en Grabb hem till hotellet. Själv gick jag över bron där de som styr över folket sitter. Klev upp i ett utsiktstorn. Det var ganska skabbigt precis som denna plats som antagligen var tänkt för kontemplation.
Jag fick går runt orkidéträdgården för att komma till Fort Margherita. Innan jag kom till Fortet gick jag förbi Botaniska trädgården. Där jag gjorde ett spontanbesök.
Entré till botaniska trädgården.
Soptunna
Den som ville kunde träna på denna plats.
Barnen kunde leka.
Det var ganska skabbigt i botaniska trädgården. Det på gick en del arbete där så de har kanske snyggat upp till jag kommer nästa gång. Damm i botaniska trädgården.
Sedan gick jag till Fort Margherita.
Utanför fortet finns grav och minnesstenar över familjen Brooke. Familjen Brooke är omtyckta av folket. De enade de olika folkslagen i Sarawak.
’
Jag läste inträde även för The Ranne museum. De hade förmånligt pris om man löste entré för båda museerna.
Boken nedan inspirerade James Brooke. Han gav sig iväg til Borneo. Enade de olika folkslagen och grundade kungariket Sarawak. Han var den förste vita rajan.
Brookes Sarawak flagga.
Han efterträddes av en systerson Charles Brooke vid sin död. Vill ni veta mer om familjen Brooke och Fort Margherita så rekommenderar jag ett besök påfortet. De har miljövänliga produkter i sin butik.
Utsikt från Fort Margherita. Jag slipper gå runt orkidé trädgården nästa gång jag besöker museet. Då är säkert trappan och gången längs de styrandes hus klar. Då blir det mycket närmare.
Andra sidan av Fort Margherita. Där hade man koll på fortet på andra sidan floden.
Sedan tog jag en grab till Basaga.
På kvällen gick vi upp till The Container Café. Där började jag med att till förrätt beställa in en Jellyfish sallad. Jelly fish är en typ av manet. Vi såg att en fiskare som hade hela båten fylld av Jelly fish då vi åkte hem från Bako nationalpark. Svårt att förklara vad den smakade. Lite som bläckfisk kanske. De hade stora portioner så jag hade nog egentligen klarat mig med Jelly fish.
Jag blev sugen på att testade jag grillad lamm chop. Gissa om vi var mätta då vi lämnade. Vi satt inomhus. Det var för kvavt att sitta utomhus denna kväll.
Är du intresserad att läsa mer om Container Cafét i Kuching så har de Facebooksida.
Vi som skulle iväg till Silabur-grottan åt frukost vid sju tiden. Sedan fick vi matsäck med oss. Kristoffer och Alcila körde oss till en by. Där mötte guiden upp oss. Vi fick lära oss en del om växter på vägen upp till grottorna.
Choladplanta med bönor
Det var en tuff klättring. Jag råkade snubbla och slå i hakan. Tur var att de andra deltagarna inte blev chockade. Eva torkade bort värsta blodet och så fick jag plåster av Kristoffer. Det lossnade för att det blödde. Det var bra att det blödde får blir såret rent och så blir det inte infekterat.
Guiden vid grottans mynning
Det låg ett torkat ormskinn i Silabur-grottans mynning. Vi såg även en giftig tusenfoting.
Vi klättrade på denna stege i grottan. Den hade nog inte varit godkänd i Sverige.
Det fanns hål i grottan som släppte i ljus.
Här gick vi inte ut. Vi åt våran medhavda matsäck. De smakade underbart efter den strapatsrika klättringen upp.
Här höll de gudstjänst i grottan. Undra ifall de har många åhörare. Akustiken är det nog inget fel på .
Fladdermössen kunde flyga ut och in i grottan. Det fanns gott om fladdermösspillning som heter Guano. Det ska vara väldigt bra att gödlsa med.
Det fanns en mindre gotta som vi badade i. Det var skönt svalkande med ett dopp. Jag tog inga bilder då vi var inne i den grottan. Var rädd att mobilen skulle bli blöt.
Då vi gick ner från Silabur-grottan gick vi genom risfält. Det verkar som att de inte odlar så mycket ris i de trakter vi besökt tidigare. De odlar däremot mycket peppar.
Då vi gick på vägen mot byn låg det en ödla på vägen. Den var stor som en krokodil men den var mycket snabbare. Alla han inte uppfatta ödlan. Jag hittar inte någon hemsida till denna fantastiska grotta.
På vägen tillbaka till Kuching stannade vi i en saluhall och testade drycken ABC. Jag har glömt en del ingredienser. Det jag kommer ihåg förutom krossad is, sagogryn,majs, bönor, någon sorts sirap och cocosmjölk.
Sedan åkte vi till Kuching. De andra hade varit i stan. Ikväll var det sista kvällen med Borneo vänner så vi åt på en avskedsmåltid på Basaga. Vi fick själv välja från menyn vad vi ville äta. Jag valde umai som blivit min favoriträtt. Den innhåller bland annant fisk, ingefära, chili och den serveras kall.
På Borneos ständer hittade vi massor av plastsugrör. Restaurang Basaga ska testa rostfia sugrör. Blev inte klok på ifall de skulle ha pant på sugrören. De var i alla fall rädda att gästerna skulle ta sugrören med sig hem. Vi fick alla rostfria sugrör att ta med oss hem till Sverige. Blir ett trevligt minne då vi sitter hemma vid grillen i sommar och tänker på härliga Boreno dagar. För i morgon lämnar en del av Borneo vännerna ön. Andra åkte till en träkoja. Sorgligt att en sådan här härlig resa börjar lida mot sitt slut.
P.S Det var första april men jag blev inte lurad och detta inlägg innehåller inga aprilskämt.
Idag lämnar vi Bako Nationalpark för Sarawak Culture Village. Jag hann gå samma promenad som igår kväll innan vi lämnade halvön. Jag vände när det var dags för att klättra. Då stod jag inför denna vackra vy.
Det var ebb då vi skulle ta oss från Bako Nationalpark så båtarna kunde inte lägga till vid hamnen utan vi fick hoppa i båtarna från stranden med badförbud. Badförbudet är på grund av krokodiler.
Då man löste entré till Sarawak Culture Village fick man ett pass. Du kunde sedan stämpla passet på de olika avdelningarna.
Sarawak culture village är ungefär som Stockholms Skansen eller Helsingborgs Fredriksdal. Det är en plats där de olika kulturerna och folkslagen kan visa sina specialiteter (Bidayuh, Iban, Orang Ulu, Penan, Melanau, Malaysisk och kinesisk). Då vi kom till Sarawak Culture Village hann vi precis med att se den tidiga föreställningen. Föreställningen är i en luftkonditionerad lokal. Så är du frusen ta med något att ha över axlarna så att du inte fryser. Övriga lokaler på området är inte luftkonditionerade. Det är två föreställningar per dag. En klockan 11.30 och en kl 16.00. Min Uffe var inte med i föreställningen men andre Uffe var med.
Då föreställningen var slut så åt vi i restaurangen. De hade blandat en alkoholfri organge röd drink till oss. De serverade maten i skålar gjorda av cocos. En riktigt mysig restaurang.
Jag och Uffe började i den kinesiska avdelningen. Där köpte jag handgjorda hårband till barnbarnen. De hade en tegelugn men den var inte längre i bruk.
Det fanns långhus och andra traditionella byggnader på området.
Du kan beställa så att de ordnat tema fester, bröllop och arrangemang för speciella tillfällen. Undra ifall man få sova i en sådan säng om man bokar in ett bröllop?
De är duktiga på att väva på Borneo. På denna väv kan man väva de band som dansarna har på sina dräkter i föreställningen.
Väv sarawak culture village
Det säljs inte några alkoholhaltiga drycker i baren eller i restaurangen på Culture Village så vi tog samma dricka som vi fick till maten i väntan på att de andra skulle bli klara.
Vi hade möjlighet att bada på hotellet utanför Culture Village men vi ville tillbaka till Basaga i Kuching istället. På kvällen körde åkte vi in till en restaurang i Kuching där vi åt ris och räkor som hade skalen kvar på stjärtarna. En specialitet för Borneo. Annikas favorit rätt. Jag har lånat bild från henne då jag glömde ta fram mobilen.
I morgon är sista dagen med Borneovänner. Lite sorgligt. Vi är tre stycken plus Kristoffer som ska åka till en grotta i morgon. Ska bli spännande för den andra grottan som vi egentligen skulle till håller på att renoveras. De andra ska åka till stan i morgon.
Dåv i sett när de matat aporna och solbjörnarna åkte vi mot Bako National park.
Det är nog någon volontär som piffat till en mur på Mantangs approjekt.
Vi stannade till och sträckte på benen vid en flod på väg mot Bako. De kastade tyvärr mycket skräp i floden.
Entrén till båtarna som tar en till Bako. Där fanns även en servering. Vattnet i Bako Nationalpark är inte drickbart. Tänk på att ta vatten med er. Det går att köpa vatten i matserveringen ifall ni skulle glömma vattnet. De säljer även öl men affären i nationalparken ser ut att ha stängt för många år sedan.
Vi åkte med båtar som hade soltak.
Det är inte bara sandstränder i Baku Nationalparken utan det måste till klipper för att skapa den fina sandstranden.
Entrén till hotellreception och restaurang på Bako Naionalpark.
Vi åt buffe i restaurangen.
Vi kunde inte äta på uteplatsen på dagtid för då kom makakerna och snodde maten. Det gick bra på kvällen då det var mörkt att sitta på uteserveringen där man ser stranden mellan träden. Det blir mörkt tidigt på Borneo.
Tyvärr fick man inte bada på den fina sandstranden på grund av krokodilrisk.
Vi åkte båt till en annan strand. På väg till stranden åkte vi förbi de klipper som har blivit ett signum för nationalparken. Det gick att köpa T-shirt med det motivet. Uffe och Kristoffer stannade kvar på altanen utanför rummen.
’
Vi åkte även in i en smal vik mellan klipporna. Han som styrde båten lyckades med det knixiga att ta sig runt inne i den smala viken. Vi åkte med en båt som hade en 60 hästars Mercury motor.
De körde oss till en strand som vi kunde rå oss själva utom aporna som snodde vår mat då vi badade. Bilden nedan är en lite bäck som rann ut i viken.
Utsiktsplats vid badviken.
Vi fick inte bada hur långt ut i havet som helst för det fanns stingrockor.
Då vi kom tillbaka till hamnen gick vi för att kolla lövapor och näsapor. De söker sig till stranden på kvällen. Tyvärr fick jag inte någon bra bild på aporna.
Då vi ätit på kvällen gick vi till hamnen för att se ifall det fanns några djur i nattmörkret. Det var magiskt att se eldflugorna i nattmörkret. Tyvärr gick de inte att fotografera.
Jag och Uffe fick ett fyrbäddsrum perfekt att lägga väskorna på .
Bako Nationalpark är den första nationalparken i Sarawak. Den grundades 1957.
Efter frukost samlades vi för att få information av Leo Biddle om Mantang orangutang projekt. Bilerna bakom oss på bilden visar hur det kan gå ifall man gör något så att det går illa och du blir skadad av en orangutang.
’Leo Började som vakt hos Dian Fossey som studerade och skyddade bergsgorillor i Rwanda. Loe blev inbjuden som rådgivare till Mantang och han har stannat kvar och byggt upp ett djuranläggning. Du kommer inte i kontakt med djuren på Mantang. Det är bara djurskötarna som kommer i kontakt med djuren. Jag tycker det är bra för det minskar risken för smittspridning. De flesta som arbetar i Mantang är volontärer.
Leo Biddle
Djuren på anläggningen kan tyvärr inte flyttas ut i regnskogen för de kan inte själva hitta mat. Det finns djur som blivit skadade som varit tillfälligt på anläggningen och som kunnat flytta ut i regnskogen. Djuren på Mantang projektet kommer från till exempel människor som tröttnat på att ha apor som husdjur. Dessa djur har tappat respekten för människan och kan inte flyttas ut.
Orangutangerna blir 35-50 år. Honorna blir könsmogna vid 9-12 års ålder. De lever med sitt barn till de är i åtta års åldern. Innan dess får de inga barn. Orangutanghonor och barn lever upp i träden. De lever solitärt.
Hanarna bor i egna burar på grund av att de lever solitärt.
Det fanns andra apor på centret också. Makakerna kan föra oväsen
Grå lövapa som blivit TV kändis. Den enda som överlevt i fångenskap. Prolemet äratt mamman kräks upp mat i barnets mun då hon slutar amma. ’Det ger aporna någon form av resistens.
Binturong
Piggsvin
HJortar
Då vi gått runt på området gjorde vi leksaker till orangutangerna. Aporna kan lätt bli deprimerade utav att sitta i burar så för att göra tillvaron lite mer stimulerande gjorde vi leksaker till dem. Vi fyllde bollar med nötter, bönor och löv med något sött. Sedan klippte vi till en bit säckväv. Sedan sydde vi ihop säcken. Det är Ufffes säck på bilden. Det var han som lade ner mest kraft på att sy ihop sin säck.
Jag har gjort en film om det och vårat besök på Project orangutan.
Då vi gett aporna sina leksaker så gick vi in till shoppen. Där visade Leo filmer om Mantang projektet. Vi köpte t-shirt och vykort. Det var bara i Mantang som jag såg vykort.
”
’
’
