Vi tog en Grab in till stan. Vi började med att gå till The Ranee Museet. Jag hade fått billigare entre då jag löste biljett till både Fort Margherita och The Ranne museum. Museet ligger i en del av Court house området. Margret Brook var den första raneen (drottningen) i Sarawak. Hon var gift med en andra rajan Charles Brooke.  De fick sex barn och äktenskapet anses lyckligt. Hon var en driftig kvinna.

 

 

 

Fin dräkt i Ranee museet

 

Hon gav 1913 ut boken som går att beställa på Adlibris.
My life in Sarawak

Sedan gick vi till textilmuseet. Människorna på Borneo är duktiga på att väva och brodera. På bilden nedan ser ni vävda tyger

 

 

Västarna på bilden nedan vävdes på 1950-talet

 

Bröllop är en viktig händelse på Borneo. Här är en praktmöbel med tyg som används vid bröllop.

 

De var även duktiga på att brodera med pärlor. De började tidigt att importera pärlor.

Efter besöken på museum hade vi blivit kaffetörstiga. Vi kollade alla serveringar i fastighet på landsidan vid riverside. Ofta serverade de kaffe men det saknades något gott till kaffet. Serveringarna längs floden hade inte öppnat ännu för dagen. Så vi kom ända till Gloria Jean’s Coffees innan vi fick kaffe.

 

 

Deras iskaffe var inte så sött. Vi åt något som liknade danska wienerbröd till kaffet.

 

 

Sedan gick vi till huset upp och ner. På engelska heter det upside down house. När ni kommer till denna fasad går ni in på gården. Där finns upp och nervända världen.

 

 

De frågade efter pass. Det hade vi inga med oss så de frågade efter vår ålder. Jag sa att jag var 60 och Uffe 67 år. Vi fick båda Pensionärsrabatt. Det var första gången som jag fått pensionärsrabatt. De tog ett foto på oss innan vi gick in.

Va Uffe är stark.

 

Fått städdille och städar taket.

 

Uffes nya kontor

 

 

Jag softar i taket eller

 

 

Sedan tog vi en Grab hem till Basaga. Där passade jag på att ta en bild på bussen som tagit oss runt dessa dagar på ön.

 

Då vi kom till Basaga rekommenderade de denna pastarätt. Den kunde vi inte motstå för vi var ganska hungriga efter stads besöket.

 

 

Jag hade lite tid över innan det var dags att åka till flygplatsen. Annika berättade den dagen vi anlände att Kristoffer hjälpt Leo Biddle på orangutang projektet att öppna en grönsaksbutik. Jag gick till Green Grocer som grönsaksbutiken heter. Uffe ville ha drakfrukt men det fick de inte hem förrän på söndag. Vi skulle ju åka hem idag. Butiken hade fräsch frukt och en liten servering. Jag var ensam i butiken. Jag är rädd att butiken är för dyr.

 

 

Annika och Kristoffer var jättegulliga och körde oss ut till Kuchings flygplats. Passade på att ta en bild på världens gulligaste och omtänksamma reseledare. Kan verkligen rekommendera er att åk med Borneo-Vänner.

 

Vi flög sedan till Kastrup via Singapore.  Det kommer att ta tid att smälta alla fina minnen från denna resa.

Det har varit många diskussioner om miljö de dagar vi varit på Borneo. Jag berättade att det började bli mer och mer vanligt att man bygger containerhus i Europa. Då berättade Kristoffer att det fanns en container restaurang några hundra meter upp på gatan. Vi har åkt förbi den flera gånger utan att lägga märke till den. Jag tog en promenad upp till restaurangen efter frukost. De hade inte hunnit öppna ännu.

 

Tänkte att vi kunde äta på container restaurangen  senare idag.

Tog en grabb in till stan. Uffe hade ju en del att visa efter måndagens stadstur med Borneo vänner. Här kör jag apor i en skottkärra.

 

Vi gick längs indiska gatan.

V

 

Vi tog en öl på James Brooke Bistro & Café.

 

Vi gick förbi dessa kattskulpturer på väg till ett tempel.

 

 

 

Ugn vid templet. De köper monopol liknade pengar som de eldar för att sina förfäder ska få det bättre där de befinner sig.

 

 

Uffe tog sedan en Grabb hem till hotellet. Själv gick jag över bron där de som styr över folket sitter. Klev upp i ett utsiktstorn. Det var ganska skabbigt precis som denna plats som antagligen var tänkt för kontemplation.

 

 

Jag fick går runt orkidéträdgården för att komma till Fort Margherita. Innan jag kom till Fortet gick jag förbi Botaniska trädgården. Där jag gjorde ett spontanbesök.

Entré till botaniska trädgården.

 

Soptunna

 

 

Den som ville kunde träna på denna plats.

 

Barnen kunde leka.

 

 

Det var ganska skabbigt i botaniska trädgården. Det på gick en del arbete där så de har kanske snyggat upp till jag kommer nästa gång. Damm i botaniska trädgården.

 

 

Sedan gick jag till Fort Margherita.

 

 

Utanför fortet finns grav och minnesstenar över familjen Brooke. Familjen Brooke är omtyckta av folket. De enade de olika folkslagen i Sarawak.

 

’

Jag läste inträde även för The Ranne museum. De hade förmånligt pris om man löste entré för båda museerna.

Boken nedan inspirerade James Brooke. Han gav sig iväg til Borneo. Enade de olika folkslagen och grundade kungariket Sarawak. Han var den förste vita rajan.

 

 

 

Brookes Sarawak flagga.

 

 

Han efterträddes av en systerson Charles Brooke vid sin död. Vill ni veta mer om familjen Brooke och Fort Margherita så rekommenderar jag ett besök påfortet. De har miljövänliga produkter i sin butik.

Utsikt från Fort Margherita. Jag slipper gå runt orkidé trädgården nästa gång jag besöker museet. Då är säkert trappan och gången längs de styrandes hus klar. Då blir det mycket närmare.

Andra sidan av Fort Margherita. Där hade man koll på fortet på andra sidan floden.

Sedan tog jag en grab till Basaga.

På kvällen gick vi upp till The Container Café. Där började jag med att till förrätt beställa in en Jellyfish sallad. Jelly fish är en typ av manet. Vi såg att en fiskare som hade hela båten fylld av Jelly fish då vi åkte hem från Bako nationalpark. Svårt att förklara vad den smakade. Lite som bläckfisk kanske. De hade stora portioner så jag hade nog egentligen klarat mig med Jelly fish.

 

 

Jag blev sugen på att testade jag grillad  lamm chop. Gissa om vi var mätta då vi lämnade. Vi satt inomhus. Det var för kvavt att sitta utomhus denna kväll.

 

Är du intresserad att läsa mer om Container Cafét i Kuching så har de Facebooksida.

https://www.facebook.com/thecontainerkuchin

 

Vi som skulle iväg till Silabur-grottan åt frukost vid sju tiden. Sedan fick vi matsäck med oss. Kristoffer och Alcila körde oss till en by. Där mötte guiden upp oss. Vi fick lära oss en del om växter på vägen upp till grottorna.

 

Choladplanta med bönor

Det var en tuff klättring. Jag råkade snubbla och slå i hakan. Tur var att de andra deltagarna inte blev chockade. Eva torkade bort värsta blodet och så fick jag plåster av Kristoffer. Det lossnade för att det blödde. Det var bra att det blödde får blir såret rent och så blir det inte infekterat.

Guiden vid grottans mynning

Det låg ett torkat ormskinn i Silabur-grottans mynning. Vi såg även en giftig tusenfoting.

Vi klättrade på denna stege i grottan. Den hade nog inte varit godkänd i Sverige.

Det fanns hål i grottan som släppte i ljus.

 

 

Här gick vi inte ut. Vi åt våran medhavda matsäck. De smakade underbart efter den strapatsrika klättringen upp.

 

Här höll de gudstjänst i grottan. Undra ifall de har många åhörare. Akustiken är det nog inget fel på .

 

 

Fladdermössen kunde flyga ut och in i grottan. Det fanns gott om fladdermösspillning som heter Guano. Det ska vara väldigt bra att gödlsa med.

 

 

 

Det fanns en mindre gotta som vi badade i. Det var skönt svalkande med ett dopp. Jag tog inga bilder då vi var inne i den grottan. Var rädd att mobilen skulle bli blöt.

Då vi gick ner från Silabur-grottan gick vi genom risfält. Det verkar som att de inte odlar så mycket ris i de trakter vi besökt tidigare. De odlar däremot mycket peppar.

Då vi gick på vägen mot byn låg det en ödla på vägen. Den var stor som en krokodil men den var mycket snabbare. Alla han inte uppfatta ödlan. Jag hittar inte någon hemsida till denna fantastiska grotta.

På vägen tillbaka till Kuching stannade vi i en saluhall och testade drycken ABC. Jag har glömt en del ingredienser. Det jag kommer ihåg förutom krossad is, sagogryn,majs, bönor, någon sorts sirap och cocosmjölk.

 

Sedan åkte vi till Kuching. De andra hade varit i stan. Ikväll var det sista kvällen med Borneo vänner så vi åt på en avskedsmåltid på Basaga. Vi fick själv välja från menyn vad vi ville äta. Jag valde umai som blivit min favoriträtt. Den innhåller bland annant fisk, ingefära, chili och den serveras kall.

På Borneos ständer hittade vi massor av plastsugrör. Restaurang Basaga ska testa rostfia sugrör. Blev inte klok på ifall de skulle ha pant på sugrören. De var i alla fall rädda att gästerna skulle ta sugrören med sig hem. Vi fick alla rostfria sugrör att ta med oss hem till Sverige. Blir ett trevligt minne då vi sitter hemma vid grillen i sommar och tänker på härliga Boreno dagar. För i morgon lämnar en del av Borneo vännerna ön. Andra åkte till en träkoja. Sorgligt att en sådan här härlig resa börjar lida mot sitt slut.

P.S Det var första april men jag blev inte lurad och detta inlägg innehåller inga aprilskämt.

Idag lämnar vi Bako Nationalpark för Sarawak Culture Village. Jag hann gå samma promenad som igår kväll innan vi lämnade halvön. Jag vände när det var dags för att klättra. Då stod jag inför denna vackra vy.

 

Det var ebb då vi skulle ta oss från Bako Nationalpark så båtarna kunde inte lägga till vid hamnen utan vi fick hoppa i båtarna från stranden med badförbud. Badförbudet är på grund av krokodiler.

 

Då man löste entré  till Sarawak Culture Village fick man ett pass. Du kunde sedan stämpla passet på de olika avdelningarna.

 

  

 

 

Sarawak culture village är ungefär som Stockholms Skansen eller Helsingborgs Fredriksdal. Det är en plats där de olika kulturerna och folkslagen kan visa sina specialiteter (Bidayuh, Iban, Orang Ulu, Penan, Melanau, Malaysisk och kinesisk). Då vi kom till Sarawak Culture Village hann vi precis med att se den tidiga föreställningen. Föreställningen är i en luftkonditionerad lokal. Så är du frusen ta med något att ha över axlarna så att du inte fryser. Övriga lokaler på området är inte luftkonditionerade. Det är två föreställningar per dag. En klockan 11.30 och en kl 16.00. Min Uffe var inte med i föreställningen men andre Uffe var med.

 

Då föreställningen var slut så åt vi i restaurangen. De hade blandat en alkoholfri organge röd drink till oss. De serverade maten i skålar gjorda av cocos. En riktigt mysig restaurang.

 

 

Jag och Uffe började i den kinesiska avdelningen. Där köpte jag handgjorda hårband till barnbarnen. De hade en tegelugn men den var inte längre i bruk.

 

 

Det fanns långhus och andra traditionella byggnader på området.

 

 

 

Du kan beställa så att de ordnat tema fester, bröllop och arrangemang för speciella tillfällen. Undra ifall man få sova i en sådan säng om man bokar in ett bröllop?

De är duktiga på att väva på Borneo. På denna väv kan man väva de band som dansarna har på sina dräkter i föreställningen.

 

Det säljs inte några alkoholhaltiga drycker i baren eller i restaurangen på Culture Village så vi tog samma dricka som vi fick till maten i väntan på att de andra skulle bli klara.

Sarawak Culture Village har hemsida

https://scv.com.my

Vi hade möjlighet att bada på hotellet utanför Culture Village men vi ville tillbaka till Basaga i Kuching istället. På kvällen körde åkte vi in till en restaurang i Kuching där vi åt ris och räkor som hade skalen kvar på stjärtarna. En specialitet för Borneo. Annikas favorit rätt. Jag har lånat bild från henne då jag glömde ta fram mobilen.

 

I morgon är sista dagen med Borneovänner. Lite sorgligt. Vi är tre stycken plus Kristoffer som ska åka till en grotta i morgon. Ska bli spännande för den andra grottan som vi egentligen skulle till håller på att renoveras. De andra ska åka till stan i morgon.

 

Efter frukost samlades vi för att få information av Leo Biddle om Mantang orangutang projekt. Bilerna bakom oss på bilden visar hur det kan gå ifall man gör något så att det går illa och du blir skadad av en orangutang.

’

’Leo Började som vakt hos Dian Fossey som studerade och skyddade bergsgorillor i Rwanda. Loe blev inbjuden som rådgivare till Mantang och han har stannat kvar och byggt upp ett djuranläggning. Du kommer inte i kontakt med djuren på Mantang. Det är bara djurskötarna som kommer i kontakt med djuren. Jag tycker det är bra för det minskar risken för smittspridning. De flesta som arbetar i Mantang är volontärer.

Leo Biddle

 

Djuren på anläggningen kan tyvärr inte flyttas ut i regnskogen för de kan inte själva hitta mat. Det finns djur som blivit skadade som varit tillfälligt på anläggningen och som kunnat flytta ut i regnskogen. Djuren på Mantang projektet kommer från till exempel människor som tröttnat på att ha apor som husdjur. Dessa djur har tappat respekten för människan och kan inte flyttas ut.

 

Orangutangerna blir 35-50 år. Honorna blir könsmogna vid 9-12 års ålder. De lever med sitt barn till de är i åtta års åldern. Innan dess får de inga barn. Orangutanghonor och barn lever upp i träden. De lever solitärt.

Hanarna bor i egna burar på grund av att de lever solitärt.

 

Det fanns andra apor på centret också. Makakerna kan föra oväsen

 

 

Grå lövapa som blivit TV kändis. Den enda som överlevt i fångenskap. Prolemet äratt mamman kräks upp mat i barnets mun då hon slutar amma. ’Det ger aporna någon form av resistens.

 

Binturong

Piggsvin

 

 

HJortar

 

 

Då vi gått runt på området gjorde vi leksaker till orangutangerna. Aporna kan lätt bli deprimerade utav att sitta i burar så för att göra tillvaron lite mer stimulerande gjorde vi leksaker till dem. Vi fyllde bollar med nötter, bönor och löv med något sött. Sedan klippte vi till en bit säckväv. Sedan sydde vi ihop säcken. Det är Ufffes säck på bilden. Det var han som lade ner mest  kraft på att sy ihop sin säck.

 

Jag har gjort en film om det och vårat besök på Project orangutan.

Då vi gett aporna sina leksaker så gick vi in till shoppen. Där visade Leo filmer om Mantang projektet. Vi köpte t-shirt och vykort. Det var bara i Mantang som jag såg vykort.

 

https://projectorangutan.com

Jag har inte fått någon ersättning för att skriva detta inlägg

I morgon ska vi se när de matar aporna.

Annika och kristoffer hade handlat med frukost som vi åt på deras altan innan det var dags att promenera till Matang Wildlife Center. Hade vädret varit på vår sida skulle vi även ha promenerat upp till ett vattenfall i Kubah nationalpark för att ta ett uppfriskande bad.

Vi hade en guide som hade sin familj med då vi gick turen genom regnskogen. Det fanns en del stora träd i regnskogen.

 

 

Fast det såg för det mesta ut på här. Det saknas vildsvin som föryngrar skogen.

 

Paus i regnskogen. Vi såg inte några vilda djur för vi var för många och bullriga prominixare. Ska man se djuren får man smyga.

 

 

Strax innan man kommer fram till  Mantang wildlife center så går man över ett vattendrag.

 

 

Hängbro över vattendraget.

’

På Mantang Vilmarks centrum kan man bo både i långhus och i en typ reedwoodshus som vi övernattade förra natten.

Jag och Uffe fick ett fyrbäddsrum. Perfekt att lägga väskan på extrasängarna.

Det var kvavt så jag gick upp till informations centrumet som var luftkonditionerat. Där fanns uppstoppade djur och information om området. Uffe hade redan besökt centrat för han var den ende som inte gick promenaden. Han fick sjuts till Mantang så han hade haft god til på sig att tillgodo göra sig informationen.  De hade även visat honom en orm som satt på ett löv och väntade på sitt byte. Idag kan vi avslöja att ormen hängde kvar då vi lämnade Mantang. Så den måste ha tålamod, Ormen är val kammoflerad. Ormen ser ut som en ärtskida.

m

De andra hade badat under tiden som jag var på centret. Jag hann precis ta ett dopp innan det började regna. Det finns även grillplatser vid badstället.

Det regnade då vi skulle gå upp till matsalen så det blev till att packa upp våra regncaper från Biltema för första gången. Då vi ätit hade det slutat regna så vi gick en mörker promenad i regnskogen med Dominic från Mantang orangutang projekt. Vi fick se eldflugor, insekter, ormar och ödlor. Vi hade ficklampor med oss. En trevlig tur.

 

 

 

 

 

 

Vi hade en ledig förmiddag innan det var dags att åka till Kubah Nationalpark. Jag fyllde år och jag hade frågat Kristoffer ifall det fanns champagne för jag fyllde år. Han fick inte tag i Champagne men vitt vin. Jag ville hjälpa Annika med att duka upp i baren men det fick jag inte. De hade köpt en jätte fin och god tårta till mig.

 

Borneo vännerna som var med på resan hade köpt en t-shirt från orangutang projektet i Mantang, plåster och senilitetssnören till glasögon. Glasögonen fick jag för att jag dykt i vattnet då vi var ute med flotten. Glasögonen föll av. Alla hjälpte till att leta. Då alla gett upp för att det var strömt så hittade jag dem med skamlarna hopvikta i vatttnet. Det syns inte så tydligt på Youtubeklippet därifrån.Plåstret fick jag för att jag trampat fel och skrubbat knät i en av de många dagvattenkanalerna. Jag skrubbade även ett knä då jag gick ner från 7:e vattenfallet. En riktigt trevlig födelsedag.

 

På väg till Kubah Nationalpark åt vi en av Borneos Nationalrätter  I kanten på stekbordet ligger en färdig Roti. De plattar ut en något som liknar filodeg och penslar på ägg och steker. Roti. Jag har gjort ett Youtubeklipp när de steker Rotin.

 

Vi fick åka färja för att komma till Kubah Nationalpark.

 

Informationstavla om Kubah Nationalpark

 

Uppfarten till Kubah nationalpark.

 

 

Jag och Uffe fick det närmaste huset för Uffe har dåliga knän. Han har problem att gå i trappor och det var många trappsteg upp till huset. Husen är byggda utav ett rött träslag. Inredningen påminner om en amerikansk jaktstuga. Fasaden är också av rött trä.

 

Vi bodde själva i stugan. Det fanns två sovrum i stugan. Vi valde det lilla sovrummet. Stugan är inredd för att bo sex personer. Det finns ett fullt utrustat kök och vardagsrum en halv trappa ner. Går man en trappa upp så kommer man till sovrummen. Det ena sovrummet har två sängar och det andra fyra sängar.

 

Vi skulle ha gått upp till en damm där det finns Wallaces. Wallaces är en flygande groda. Tyvärr var det åska och regn så guiden ville inte av säkerhets skäl gå upp till dammen. Han pratade något om självlysande fladdermöss men det låter jag vara osagt för det kan ju vara en språkförveckling.

Annika och Kristoffer hade tagit med mat som de tillredde och som vi åt på deras altan, Jätte mysigt att kolla äta och samtidigt kolla på åskblixtar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi åkte till stranden någon kilometer från Basaga Resort för att plogga. Ploggning gjorde prinsessan Viktoria känt då hon plockade skräp nedanför Soliden på Öland. Det sändes i TV programmet  året med kungafamiljen.

Idag ploggade vi inte med Viktoria utan med Alcila Abby som är en eldsjäl inom miljövård på Borneo. Hon är aktiv i Instagramgruppen kuchingbeachcleaner. Normalt träffas de på en strand om söndagar. De plockar ihop många säckar. Sedan väger de säckarna och räknar föremålen som de samlat ihop. Alcila med sin fina ploggtröja.

 

Hon klagara över att tröjan är vit för den är ömtålig då man plockar skräp. Jag tog även en bild på baksidan av henns fina tröja

 

Alcila hade med sig ett såll. Där visade hon hur mycket söndermald plast som fanns bland sanden. Vi hittade bland annat massor av trasiga skor, tändare och plastflaskor. Jag hittade en glasflaska men kanylen till glasflaskan hittade jag inte.

 

Så här fin ser stranden ut men vi fick ihop över 50 kilo skräp och ända fanns det mer kvar då vi lämnade stranden.

 

Då vi höll på att samla skräp dök det upp folk från Lundin information center. De samlade också skräp men de samlade inte ihop lika mycket.

För Alcila var det inte slut med att vi samlat ihop säckarna. Sedan ska det räknas hur mycket flaskor, skor, tändare och annat skräåpsom vi samlat ihop.

 

Då vi samlat ihop säckarna så kunde vi göra vad vi ville. Vi åkte in till stan. Patrik och ena annan Uffe åkte in för att handla ingredienser till Pina Colada. Det var två som hette Ulf Ingemar med på resan. Ibland blev det lite förväxlingar på Uffarna.

Jag tog en promenad åt andra hållet på stranden. Jag kunde vada förbi stenarna. Då jag kom till ett vattendrag vände jag för det var flod och jag hade inte lust att simma över på vägen tillbaka.

 

Det flesta dagarna åt vi kyckling så jag skriver inte så mycket om maten på Borneo. De gillar att gnaga ben och är det inte ben så gillar de att det knastrar mellan tänderna.

Uffe gillade Pina culadan som blandades till på kvällen. Annars har vi mest druckit Singtau. Singtau är en importerad öl.

 

Annika gör ljus utav Singtau flaskorna. Till veke använder hon garn som aporna lekt med. Det finns olika färger och dofter på ljusen. De finns i bland annat apelsin och pandan färg. Pengarna går till https://projectorangutan.com. Vi kommer att besöka det projektet en annan dag.

 

 

 

Idag var det våffeldagen så Annika och Kristoffer överraskande med våfflor innan det var dag för se Rafflesai blomma. De var choklad våfflor

 

Vi åkte sedan till Gunung Gading Lundu & Bako Park för att se världens största blomma blomma, rafflesia. Tyvärr hade det blivit dubbelbokning av guiden så vi fick gå tillsammans med en kinesisk grupp. Det var trångt på stigarna till blomman och då hon stannade för att berätta så skulle vi berätta vidare för de som gick längst bak i gruppen. Vi såg även en  kammeliont och några andra djur på väg till blomman. Refflesian har olika stadier. På bilden nedan så ser ni ett stadie.

 

Jag har läst att den ska lukta ruttet kött då den blommar. Jag kände dock inte av lukten. Lukten har de för att locka till sig insekter för pollinering. De parasiterar på liansläktet Tetrastigma. Den kan bli 1 meter i diameter och väga 7 kg och ända upp till 11 kg i extremfall.  Inte kan man tro att den blir så här fin då den blommar.

 

 

Bredvid platsen där rafflesian blommade fanns det något grottliknande.

 

D

Då alla betraktat och fotograferat blomma gick de som hade ont i benen till fall nr 1 och vi andra klättrade upp till fall nr 7. Jag tyckte att jag gått i all evighet då jag kom till fall nr 3 och då var det en bra bit till fall nummer 7. Jag rekommenderar 2 liter vatten på vägen upp till fallet. Tyvårr har de skövlat en del av dessa stora träd på Borneo. Det finns kvar träd i nationalparkerna som Gunung Gading Lundu & Bako Park.

 

 

Jag har gjort en film om blomman och vattenfallet.  Vattenfallet var svalkande då man äntligen kom upp dit.

 

 

Ni kan se om Rafflesian blommar då ni är i Borneo på

Rafflesia

 

Sedan åkte vi int till Lundu. I vattendraget som rinner igenom Lundu fanns slamkrypare. Ibland grävde de ner sig. Vi såg även två slamkrypare som fightades. Båda överlevde men den ene lämnade lite slok örat fighten.

 

Innan vi gick till saluhallen i Lundu gavs det möjlihet att köpa machete. Jag hoppade över. Vi hoppade även över shopping i saluhallen och gick upp till plan 2 där vi tog en kopi peng (iskaffe).

 

 

Då vi kom tillbaka till resort Basga i Lundu så blev det tid för bad. Ett barn hade hittat en död sköldpadda.

 

 

Kristoffer sa att det fanns sköldpaddor andra sidan mangroveträsket. Jag promenerade dit. Jag fick går vada vid ett vattendrag. Kollade så att det var ebb så att jag skulle slippa simma över då jag skulle ta mig hem. Tyvärr fick jag inte se några levande sköldpaddor men jag tog bilder från mangroveträsket.

 

 

Det fanns små  krabbor som snabbt grävde ner sig i sanden. Det skapade massor av småhål i sanden.

 

Det som gror det gror

 

På kvällen grillade vi nedanför hotell Basaga. Enhelt magisk kväll med månsken och tidvatten.

 

 

 

Egenligen skulle vi åkt till grottor i morgone men de är stängda på grund av renovering.  Det blir  plogging istället. Vi ska plocka skräp på stranden.